Vilsekomna själar ?

Jag kunde i dagens BT läsa att vid den senaste partipolitiska opinionsundersökningen skulle Sverigedemokraterna med god marginal ta sig in i riksdagen. Någon (Maj, Du får gärna även kommentera den här bloggen) visade sin glädje över detta; andra tyckte det hela närmast var minst sagt olyckligt.

Men vi kan eller bör väl alla ställa oss frågan - vad är det som hos Sverigedemokraterna attraherar så många människor. Vi talar ju om opinionssiffror som t.ex. är klart högre än Kristdemokraterna som därtill ingår i den regerande Alliansen och redan av den anledningen borde vara betydligt starkare.

Det går givetvis inte att bara vifta bort ett parti som många människor tydligen dras till. Att göra på det viset ser jag närmast som ett lätt förakt för alla de som tydligen av en eller annan anledning anser att just Sverigedemokraterna är det parti som för fram deras tankar och idéer. Vad har detta parti - om jag nu kan kalla det främlingsfientligt eller fosterlandsälskande anser jag vara en ren sinkadus - som många av de andra saknar. Eller är det helt enkelt på det viset att Sverigedemokraterna har lyckats få lite av en martyrgloria. Att de på något sätt och vis skulle vara synd om dem. Måhända inte. Snarare är det nog på det viset att ordet "etablissemang" är en självlysande stjärna för att dra till sig röster.

Att gissla det invanda, den traditionella politiska kartan tror jag är mycket framgångsrikt. För det första är det tillräckligt luddigt och vem eller vilka vill inte ha en förändring enbart för förändringens skull. Kanske det helt enkelt kan förhålla sig på det viset. Att vi sedan inte får reda på vari förändringen kommer att bestå tar jag närmast för givet. Och om sedan Sverigedemokraterna lyckas komma in i riksdagen, då blir partiet just av den anledningen en del av det förhatliga etablissemanget. Ja, jag tror nog, att vi i god tid före valet bör ta till oss hur det en gång gick för missnöjespartiet Ny demokrati.