Vi är helt chanslösa

Det är inget kul konstaterande i bloggrubriken, men jag känner på det viset och jag tror dessutom att känslan är korrekt.

Gode vännen Bertil och jag gick en runda på stan i Göteborg. Det var lunch och oerhört många hungriga människor var i omlopp. De rusade hit och dit med endast ett mål i blicken, nämligen lunchmålet. Hur som helst passerade vi pantbankens flotta lokaler alldeles i närheten av kanalen och det som stod där inne och lyste var en jättejulgran med tingel och tangel i överflöd. Det går nog bra för de där pantbankerna, tänkte jag. Men än mer tänkte jag på det här med julen. Det är ju för fan inte klokt. Vi har precis öppnat månaden november och redan är granen pyntad på pantbanken.

Är det verkligen så lukrativt med jul. Någon annan förklaring innefinner sig inte hos mig. För hur kul är det att se julkulor och annat kolorerat bjäfs under cirka två månaders tid. Jag tror ingen människa orkar fira så länge och skulle man mot förmodan orka med en sådan fest blir man säkerligen aldrig sig själv därefter.

Nu visade sig pantbanken inte vara något olycksfall i arbetet med julen. För idag, Gustav Adolfsdagen, hade man redan börjat sätta upp de vanliga jättelika kransarna i Nordstans galleria. Och inne på Åhléns hade också julgranarna kommit på plats. Vi har bara ingen chans att undvika julen. Det är liksom förutbestämt och det synes som om vi närmast skall kramas ihjäl, inte i grottekvarnen, men väl mellan julens skinkor.

Känns minst sagt märkvärdigt. Och viss, förmodligen berättigad oro känner jag för min lilla tyggris Nasse. Hur kommer han att ta det hela och kommer Nasse överhuvud taget att överleva julen. Enda hoppet är nog att vi alla blir vegetarianer. Kanske något för ett kommande nyårslöfte, nu när vi redan är på gång med julfirandet.