Vem har ätit upp musmattan?

Nu har vi just börjat den månad som jag nog upplever som årets allra tråkigaste. Alltså, handen på hjärtat, vad är kul med november. Löven har ramlat av träden, som står där förskräckligt grå och nakna och samtliga blommor har nu vissnat. Nej, det bästa med november är nog att den följs av goda julmånaden december.

Hur som helst var vi i Ljungskile igår och tittade till det gamla huset. Det stod där ganska så fint, kanske lite övergivet, men i övrigt i god form med tanke på att vi har att göra med en hundraåring.

Men vad hade egentligen hänt i den lilla hallen. Tidigare hade där legat en liten matta, som nu hade blivit en storlek mindre. Ena hörnet hade blivit bortätit på ett helt fantastiskt sätt. Misstankarna går mot någon än så länge oidentifierad skogsmus som tagit sig in i boningen och tydligen fått vittring på just den här mattan.

Men musen hade arbetat med precision, må jag säga. Det var som om musen själv höll på att sätta bo och så fattades det en liten matta till mushemmet. Nu är dock mattan säkerligen på plats, men vår matta får nog slängas. Skadan tedde sig alltför dominerande.

Ja, den enes död är tydligen den andres bröd eller hur detta uttryck nu skall omformuleras då det gäller matta. Eller varför inte säga som jag just då kände - Dj....la mus!