Veckans Ris
Måhända är fredag inte veckans rätta dag att dela ut lite kritik, men å andra sidan kan vi under helgen kanske tänka till lite hur vi är mot våra kära medmänniskor. Jag tror inte att lite eftertanke skulle vara helt fel.
Jag har en oerhört trevlig svärfar som heter Björn. Han är ibland lika tafatt som jag då det gäller praktiska saker och bland annat därför uppskattar jag honom mycket. Två likar som har stött på varandra. Nu är det så att han vid något enstaka tillfälle fått otrevligt EP-anfall och det ute bland allmänheten. Personligen tycker jag att det är ett anständighetskrav att vi i svåra situationer hjälper varandra. Vad hände då Björn? Jo, han som aldrig smakat en droppe alkohol blev betraktad och behandlad som ett fyllo som inte kunde ta vara på sig själv. Och det i stället för att hjälpa honom. Därmed inte sagt att vi inte skall hjälpa alkoholberoende.
Som om nu inte detta var nog så har Alfred en syssling som han är mycket fäst vid. Igår var sysslingen Simon och Alfred på bio i Göteborg för att sedan ta spårvagnen hem till Simon. Plötsligt blev Simon illamående och svimmade. Alfred med sina 15 år är ju inte direkt lastgammal, men han tvingades tyvärr få uppleva att ingen - med undantag av en trevlig kinesisk kvinna - av de "riktigt" vuxna hjälpte Simon på något sätt. De verkade i stället behandla honom som "något besvärligt", något som man inte önskade befatta sig med. Vad är det här för brist på medmänsklighet och vilka dåliga signaler skickar inte vuxenvärlden. FY!
Och till sist det här med bemötande. Min fru ringde vänligt upp Komvux för dotterns räkning. I stället för att möta en hjälpsam dam på andra sidan luren, blev min fru nästan utskälld då hon i all vänlighet ställde några relevanta frågor. Vad menas egentligen? Ett vänligt ord och/eller ett trevligt bemötande - skall det vara så förbaskat svårt?
