VÄLKOMNA hem

För oss "vanliga" människor är det så lätt att ta allting eller väldigt mycket för givet. Vi köper presenter, klappar, till än den ene än den andra och framför allt till barnen. Inget fel på det, tvärtom. Att ge bort saker kan väl knappast någon ha något emot. På sin höjd kan det väcka avundsjuka från dem som inte får lika många alternativt lika dyra paket som någon annan haft turen att erhålla. Och vill vi inte gärna bjuda hem människor till jul, utöva gemenskap helt enkelt, "fylla på batterierna" eller vad det nu kan kallas.

Men så har vi en hel del andra människor. Personer som inte har något hem till vilka de kan bjuda sina barn, övriga släktingar eller vänner. De här människorna gör vanligtvis inget väsen av sig, ty på något sätt har vi andra fått dem att skämmas över sin belägenhet. Nu är jag den förste att betona att de här i materiellt avseende olycksaliga människorna har alls inget att skämmas över. Snarare skall vi i så fall skämmas över att vi många gånger får dessa personer att känna sig mindervärdiga och mycket små.

Kanske vi skall försöka ändra på detta. Det är nog läge - vågar jag påstå - att få ALLA att känna del av julglädjen och hur gör vi då det? Säkerligen finns det många sätt. Vi kan skänka pengar till välgörande ändamål allt från att stödja medicinsk forskning till att ge pengar till mer handfasta projekt. Eller - vilket jag nu föreslår - ta en vända till Hemgården i Borås julafton och/eller juldagen. Inte för att där "titta" på hur ensamma människor ofta i ekonomiskt trångmål kan ha det utan att i gemenskap tala om för varandra att alla är lika viktiga och att alla behövs lika mycket.

Det låter väl knappast särskilt svårt. Och vill du hjälpa till så kan Du bara titta in och ta del av aktiviteterna. På det här viset kan även hemlösa få säga Välkomna HEM.