Vågar vi leva ???
Nu är det rötmånad har jag för mig. Bara uttrycket ger mig kalla kårar och då syftar jag på det minst sagt obehagliga lilla ordet röta. Men inte nog med detta. Det kommer larmrapporter på löpande rad och tanken infinner sig hos mig att nu är det lite nyhetstorka och då kommer skräckreportage om vi vill eller inte.
Äntligen har vi fått värme. Nu är det givetvis fel på det också. Värmen ger större risk för skogsbränder och det är ju inte bra. Inte vill vi väl att Småland skall brinna upp eller hur? Värme ger ju också risk för åska med tragiska nedslag och sådana har ju tyvärr redan inträffat. Blir det ännu varmare kommer säkert såväl smålänningar som skåningar att snabbt tyna bort. Och värst av allt är den explosionsartade ( OBS ordvalet ) algblomningen. Vem av oss vill bada i den dyngan även om tångbad i mindre kar än Östersjön alltid betraktats som helande.
Är det varmt och vi vill sola, ja då blir det hudcancervarning. Läskiga bilder slår mot oss och naturligt nog blir vi skrämda. Men samtidigt, hur roligt är det att sitta inne hela sommaren och bli allt vitare, medan kompisarna blir allt snyggare i sin gyllenbruna ton.
Skulle vi klara oss från allt detta blir det säkert skilsmässa. När vi har semester tillsammans och då får tid att umgås så klarar vi inte alls detta. Social samvaro är svårt, i synnerhet för oss svårt stressade nutidsmänniskor med annars få timmar till gemensamt förfogande.
Nej, det blir bara för mycket för mig. Jag vågar nog inte leva längre!
