Underbara kvinnor
Måhända skall man inte uttrycka sig på det viset om andra kvinnor än sin älskade hustru, men det bryr jag mig inte om. Är det nu på det viset att man känner som jag gör kan det vara lika bra att medge det hela. På det viset kan i vart fall ingen beslå en med lögn.
En trevlig nämndekvinna hade dagen dessförinnan sagt att hon skulle ta med sig en liten grej till mig. Snälla människa tänkte jag. Morgonen därefter träffade jag så på henne och hon tyckte det då var lämpligt att överlämna påsen. Jag tackade ödmjukast och gick upp till kontoret. Någon minut därefter ropade René, en av två härliga sekreterare, att hon från gårdagens julfest hade med sig lite Jansons till mig, varför jag plötsligt stod där med två verkliga luncherbjudanden. Mycket för en man som jag som ofta struntar i det där med lunch.
En halvminut senare ringde telefonen och den trevliga nämndekvinnan ringde och sa att jag hade fått fel påse. Tyckte också att innehållet hade varit lite småmärkligt med clementin, några mackor osv. Med plastpåsen i handen gick jag ned en trappa och mötte henne. Samtidigt kom trevliga notarien Sara och undrade förmodligen vad som höll på att hända. En man som under tystnad överlämnar en plastpåse till en kvinna som samtidigt överlämnar en annan plastpåse till samme man. Kändes som misstänkt narkotikahantering och det i själva tingsrättens lokaler.
Och i nämndekvinnans RÄTTA påse fanns de mest fantastiska kakor.med en försiktig mandelsmak. Jag blir nästan sugen på dem då jag nu omnämner dem i bloggen. Och minst lika gott var det att äta Janssons frestelse till lunch.
Bortskämd herre är vad jag är. Och samtidigt kan vi nog alla konstatera att korrekta uttrycket - vad nu någon än må säga - är just att det finns Underbara kvinnor, något jag är oerhört tacksam för.
