Torslandabranden och att Ligga på nätet
Jag skulle just säga hur bra det är med multimedia, men så slog det mig genast att det är ingen längre som använder just begreppet multimedia. När det försvann vet jag inte, men borta är det i vart fall.
Hur som helst tycker jag det här med nätet är minst sagt fascinerande då det gäller att snabbt hitta information. Själv har jag den vanan eller ovanan att då jag är på fest blir det fram på småtimmarna ofta tal om än den ena än den andra personen och min standardfråga blir vanligtvis Lever hon/han fortfarande? Övriga närvarande blir ibland minst sagt trötta på detta ständiga frågande, men å andra sidan går det ju med datorns hjälp oerhört snabbt att få fram ett svar. Risken är bara att man stannar kvar där framför skärmen och festen kan då riskera att hamna i skymundan. Och det var ju liksom inte meningen.
Men tyvärr finns det ju alltid en baksida till allting. Och det är jag då främst tänker på är människor som på något sätt känner att de vill ge igen, hämnas. Det kan vara sura flickvänner eller försmådda män som vill ta sin revansch via nätet. Och genomslagskraften i ett sådant publicerande är ju enorm. Ibland är det bra, men i nu nämnda fall är det enbart av ondo. En privat uppgörelse har plötsligt blivit publik.
Jag kom att tänka på detta just nu när jag läste GP:s hemsida. I morse började vi nämligen en tredagarsförhandling om den olycksaliga branden på Hisingen, en mångmiljonbrand som orsakade bl.a. att en hel skola, Torslandaskolan, brann ner. En katastrof som nu så här ett år senare har sitt rättsliga efterspel.
Och där kan jag till min förvåning redan läsa om det hela. En rent fantastisk värld som innehåller möjligheter, men som givetvis också risker som absolut inte får underskattas.
