Thomas Quick - Sanningen ?
Det är väl lika bra att jag använder mig av hans tidigare namn. Snarast verkar det vara på det viset "en gång Thomas Quick, alltid Thomas Quick". Måhända lite tragiskt i sig, men så lär det vara och också förbli. Sak samma kan sägas om andra i "braschen", t.ex. Lars-Inge Svartenbrandt och Clark Olofsson.
Nu har det kört igång igen det här med Quick. Resningsansökningar har förekommit tidigare och nu är det åter aktuellt. Det verkar närmast traumatiskt det här med Quick. Det ena huvudet efter det andra - alla andras huvud förutom Quicks eget - skall tydligen rulla och ändå är det kanske inte så konstigt det hela. Eller tror allmänheten att vi i domstol eller för att utöka begreppet, rättsväsendet, sysslar med SANNINGEN med mycket stora bokstäver, s.k. versaler. Då måste jag en gång för alla säga min hjärtas mening (en åsikt som jag tror att jag delar med nästan samtliga yrkesverksamma inom området) och den är att vi sysslar INTE med sanningen som sådan.
Och givetvis undrar då en hel del personer vad vi i så fall skall ha rättsväsendet till. Jo, svaret på den undringen är att vår uppgift är att slita tvister. Då det gäller brottmål är det vanligtvis en tvist mellan Staten å ena sidan och någon eller några utpekade privatpersoner å andra sidan. Åklagaren som representerar Staten påstår något, det som finns i gärningsbeskrivningen, och eftersom Statens representant påstår ligger också bevisskyldigheten på åklagaren. I en rättsstat skall det också rätt mycket bevis till för att Staten skall så att säga "vinna" målet. Är det en tvist mellan privatpersoner, tviste- eller civilmål, är det också någon ( en fysisk eller juridisk person som påstår något) och en motpart som hyser en annan uppfattning. Kärandens synpunkter står mot svarandens och det ankommer på domstolen - offentlig eller privat (skiljeförfarande) - att avgöra det hela utifrån den utredning som presenteras.
Om sedan utgången blir så lycklig att den överensstämmer med sanningen så är givetvis mycket vunnet. Men ibland blir det inte på det viset och det får vi nog lära oss att leva med. Även om jag i Quicks fall hoppas att den "verkliga" sanningen blir det som slutligen kommer fram. Innan dess lär nämligen ingen - och då menar jag verkligen ingen - få ro i sinnet.
