Sven - en riktig trollgubbe

Ibland i undervisningssituationer brukar jag prata om mig själv (ibland åker nog också min kollegor med i några svepande formuleringar) som en trollgubbe som kan åstadkomma än det ena än det andra genom att säga alternativt skriva något. Skulle jag t.ex. skriva en dom på äktenskapsskillnad så inte fanken har något i verkligheten inträffat. De kanske fortsätter att t.ex. bo tillsammans. Och skulle jag avkunna en dom på förslagsvis fyra månaders fängelse så inte kommer personen samma eftermiddag att sitta bakom lås och bom.

Hur som helst har nu min synskhet överträffat nästan allt. Så här var det. Jag hade rättat några omtentor i arbetsrätt. Jag var inte på något strålande humör ty resultatet var tämligen mediokert. Jag la tentorna i ett internpostkuvert för vidarebefordran till rätt institution. Just när jag stoppade in tentorna i det tämligen slitna kuvertet fick jag en lätt obehaglig känsla (varifrån den kom vet jag inte) att tentorna på något vis skulle komma på villovägar. Därför gjorde jag något jag annars aldrig brukar göra. Jag noterade på ett löst papper samtliga elever och deras olika resultat.

Sedan skickade jag iväg kuvertet och tänkte inte mer på det. Idag mötte jag en student som undrade lite försiktigt hur det gick med rättningen av tentorna. "Men den är ju klar för länge sedan", replikerade jag samtidigt som jag anade oråd (ugglor i mossen).

Jag sprang därför upp till berörd institution och nu besannades det hela. Där hade man aldrig fått de tentor jag för dryga veckan sedan skickat dit. Tentorna hade - precis som jag befarat - hamnat snett. Tur att jag i vart fall tog studenternas resultat, för den lappen hade jag kvar i min ryggsäck.

Nu är jag totalt övertygad om att jag är trollgubbe med ibland möjlighet att se och känna det ingen annan kan göra. Kanske jag ska skaffa mig ett extraknäck som Trollgubbe att hyra.