Sven - en riktig flopp !!!
Vanligtvis mår jag förbaskat bra, ibland till den milda grad att jag nästan är beredd att be om ursäkt för mitt tillstånd. Det är nämligen inte riktigt passande att vara alltför euforisk. Snarare väcker vi mycket mer sympati om vi klagar lite och uttrycker hur visset vi innerst inne mår. Kanske bra att det är på det viset ty i den situationen behöver vi ju lite extra omtanke från omgivningen. Emellertid får vi inte bli alltför personliga för då blir det lätt lite obahagligt för personer vilka vi inte känner väldigt väl.
Hur som helst vet jag redan från början att då det kommer till praktiska göromål är det högriskvarning för mitt agerande. Vad som helst kan nästan hända och inte är det roligt, i vart fall inte då det just inträffar. Hur kul t.ex. var det förra sommaren då jag stolt skulle visa hur jag med lätthet skruvade fast några hyllplan i medföljande konsoler. Det var bara det att då jag stolt skulle visa upp mitt verk hade jag lyckats med det helt otroliga, nämligen att skruva fast inte bara hyllan i konsolerna utan också i matbordet. Det blev närmast ett litet he...ete att få loss dem, men till slut gick det.
Av någon märklig anledning har jag i huset på Bredgatan en liten sakral hörna. Det beror inte alls på något överdrivet religiöst intresse utan det har bara blivit så att ser jag någon liten ovanlig religiös, ofta illa medfaren tavla så köper jag den. På så sätt får den lilla tavlan ett hem och därtill brukar det vara ett för mig billigt nöje.
Nu skulle jag flytta om lite i den där hörnan. Tog ned en jättegammal målning som består av något handkolorerat papper som täcks av en nästan lika gammal glasskiva. För att få lite mer fason på ramen försökte jag att häfta ihop den med en häftpistol. Jag tryckte väl lite för hårt för då jag vände på verket hade glasskivan gått sönder i ena hörnet. Hade tavlan inte sett gammal ut tidigare så gjorde den det garanterat efter min misslyckade övning.
Jag bestämde mig ändå att sätta upp den. Dock ville jag fixa till den lite till, men hade då glömt att mellan tavlan och köksbordet hade det hamnat en tång modell större. Resten förstår ni. Nu var det inte längre fråga om trasigt glas, nu var katastrofen ett faktum. Inte ens jag kunde sätta upp något dylikt och för att få bort glaset var jag tvungen att ta bort häftklamrarna som hade tagit mig en halvtimme att sätta på plats. När jag sedan satte upp tavlan på väggen så såg den konstigare ut än någonsin. Den liksom bara sprätter ut från väggen på ett sätt som är totalt charmlöst.
Mer misslyckad än så här kan ingen människa bli. Alltid en tröst för andra.
