Släpp hararna loss; det är Påsk

Ja, inte skall vi väl ta med oss arbetet hem. Jag gör det i vart fall inte. Mina egna förträngningsmekanismer är tillräckligt starka. Men säkerligen är det en del läsare som med närmast automatik byter ut hararna mot fångar, men inte jag inte.

Nu är det snart sommartid; nu är det snart påsk. Fortfarande minns jag min grabb Erik hur glad han var just i påsken som högtid. Redan som riktigt liten gillade han den inlagda sillen, konstigt nog. Nu är han längre än vad jag är och förkärleken för inlagd sill har måhända minskat något, men att han fortfarande uppskattar påsken förutom för ledigheten är jag totalt övertygad om. Ränderna går aldrig riktigt ur.

Här på Bredgatan är det inte enbart fjädrarna i päronträdet som minner oss och eventuellt andra om att nu är det påsk. Vi brukar också ha en hel del ris inomhus och i de kvistbuntarna finns "riktigt" påskris med gummor på kvastar och en massa konstiga kycklingar i alla otänkbara färger. Sedan brukar Erika gömma påskägg i trädgården. Om den seden fortsätter i år vet jag inte, men inte skulle jag bli förvånad. Barnslighet är ett måste, även eller rättare sagt särskilt för mig.

För en del år sedan köpte jag några stora harar från Wedbergs blomsterhandel härintill. De där hararna gillar jag mycket och jag tror att det är ömsesidigt. De riktigt stora är ljust lila, medan deras ljusgula bröder/systrar är något kortare i rocken. Under hela året lever de ett ganska dystert och instängt liv på vinden. De liksom bara står där och väntar på våren. Och under helgen skall jag äntligen befria dem från deras instängdhet och redan nu kan jag höra dem sjunga, nynna eller vad nu dessa djur i ljudväg kan ägna sig åt.

"Släpp hararna loss; det är .......