Rätt gubbe, fel gubbe och ingen gubbe

Bland all gårdagens beundrarpost (visste väl att självgodheten hade tagit ett ordentligt tag i mig) fick jag ett mail från en juridikstuderande. Han sa att det där med gubbarna hade även spridit sig till juristutbildningen i Örebro och då kände jag ett lätt glädjefnatt över att även andra kan använda sig av bilder som kanske inte låter så vetenskapliga, men är desto mer illustrativa. Traditionalisterna fördömer givetvis det hela och det om något triggar mig ytterligare.

Jag snackar nu om att lära sig juridik. Många har säkerligen uppfattningen att det hela är både svårt och trist. Men så är det inte. Varför skulle regler som vi själva satt upp vara särskilt tråkiga? Om det mot förmodan skulle vara på det viset känns det verkligen tungt att leva att vi i vår nit skulle åstadkomma något som såväl är obegripligt som tröttande. Det får bara inte vara på det viset och jag tror inte heller att det är så. Jag får väl hänvisa till den något slitna klyschan "döm inte religionen efter prästerskapet".

I all undervisning gäller det att levandegöra ämnet med konkreta exempel så att alla har något att associera till. I synnerhet är detta viktigt om ämnet, såsom juridik, är teoretiskt i sig. Själv brukar jag uttrycka det på det viset att alla lever vi i samtidigt minst fyra (4) världar, nämligen den som vi hela tiden kan uppfatta med våra sinnen (den verkliga världen) samt därutöver den privaträttsliga, offentligrättsliga samt den processuella. Inte konstigt att vi många gånger känner oss lite "skitsiga".

Sedan då det gäller att se på hur vi kan förvärva saker från varandra så finns det i juridiska läroböcker en massa fina viktiga uttryck såsom derivativa fång osv. För gemene man helt obegripliga uttryck. Men låt oss då för ett tag strunta i juridiken och konstiga uttryck och tänka så här. Hur kan vi förvärva egendom. Jo, egentligen finns det väl enbart tre olika sätt, nämligen från den som har rätt att avyttra varan (rätt gubbe), från den som inte har den rätten (tjuven blir ju då fel gubbe) eller så finns det ingen gubbe alls då vi t.ex. lagligen skjuter en älg.

Ja, latinet kan med enkelhet försvenskas.