Raseri och snålhet

De senaste dagarna har vi alla kunnat läsa hemska artiklar om mycket unga förövare som har anklagats för ett flertal sexuella övergrepp mot kvinnor. När gärningsmän inte ens är 15 år gamla är de inte straffmyndiga, men självklart kan även så unga män och kvinnor göra sig skyldiga, om inte till brott, så väl till handlingar med annars ett mycket högt straffvärde. Vad som vanligtvis händer i förlängningen är att sociala myndigheter kopplas in för att om möjligt rätta till det som av någon eller några anledningar gått riktigt snett. Och alla samhällsmedvetna människor ställer väl sig själva frågan - varför blir det på det här viset. Hur kan unga personer i början av sina liv göra sig skyldiga till illdåd som om de skulle ha varit de värsta av ärrade busar. Förmodligen är svaret på detta ganska så komplicerat. Jag tror inte att det finns någon enkel förklaring, för att hade så varit fallet hade övergreppen nog aldrig ägt rum. Men inne i deras respektive kropp måste det lura ett raseri, som genom övergrepp på något sätt släpps ut för stunden. Jag skulle nästan kunna tro att det finns något uppdämt, något som bara blivit mer med tiden och till slut brister alla hämningar. Någon tidigare osynlig gräns passeras. Självklart kan "samhället" inte acceptera detta, men viktigast av allt är att omedelbart få bukt med det. Så gott som säkert är att om insatser hade satts in betydligt tidigare så hade katastrofen förmodligen kunnat undvikas. Att satsa tid, pengar och andra resurser så fort som möjligt är med största sannolikhet den bästa medicinen. Att dröja innebär enbart ett allt större risktagande. Och risken får de bära som kan tänkas vara potentiella offer, till vilka i stort sett alla kan räknas. Det sagda är kanske något som bör beaktas i budgettider. Att snålheten bedrar visheten är i och för sig ett gammalt uttryck, men jag tror att det står sig gott än idag.