PRETTOmammor - usch och fy!

Jag har skrivit om det tidigare och återkommer gärna till det igen. Det där med präktighet har jag fruktansvärt svårt för, vet egentligen inte varför, men kanske kan det förklaras av förståsigpåare med något jag fått för mycket eller för litet av under tidiga barnaår. Hur som helst är de här kvinnorna bara såååå jobbiga. De är ofta tämligen framgångsrika i sina karriärer och skulle de nu inte ha någon egen karriär så har de vanligtvis en man till vilken de ofta kan hänvisa. Många gånger är då mannen oerhört upptagen med allt, någon som prettomamman beklagar sig över, men i samma ögonblick uttrycker stolthet över. Prettomamman är alltid god medelklass. De små barnen är riktiga accessoarer. Telningarna finns där för att visas upp och ibland får barnvagnen någon tramsig liten registreringsskylt för att på det viset öka individualiseringen och stolt markera att man verkligen är någon. Inte någon dum liten medelmåtta här inte. Och om barnen pratar prettomamman hela tiden fram till dess de små barnen blivit äldre för då verkar prettomamman helt ha tappat intresset för personen som blivit individ. Väninnor finns ofta i flertal och de har ungefär samma åsikter, vilka de gärna uttrycker. Inget fel i det, men åsikterna är av det innehållet att allt annat är fel. Bor prettomamman t.ex. i Stockholm så kan hon bara inte förstå hur det kan finnas människor som överhuvudtaget KAN bo på något annat ställe än just Stockholm; det kan man nämligen bara inte. Politiskt korrekt är man alltid. Det betyder att prettomamman aldrig har några extrema åsikter. Man ligger och guppar i någon medel/måttig/fåra och vill gärna inte ha någon som helst speciell åsikt om någonting, även om man givetvis har jätttemånga åsikter vilka i samma ögonblick de uttalas kan tas tillbaka och få ett helt nytt innehåll. Ja, ungefär så ser jag på ER, ni svala och präktiga PRETTO-mammor.