Pengarna OCH livet

I dagens pappersBT finns en oroande artikel om att alltfler unga människor hamnar hos Kronofogdemyndigheten eftersom de unga av olika anledningar inte kan betala vad de tidigare åtagit sig att göra. Bra är att detta problem tas upp till behandling, för självklart är att det inte är bra att starta sitt ekonomiska liv med att ha en dålig privatekonomi. Det senare är nämligen oerhört hämmande, typ betalningsanmärkningar, för allt vad komma skall.

Nu finns det säkert en hel del personer, gärna av modell äldre, som vill moralisera över detta problem och samtidigt därmed påstå att de unga (gruppen kan kanske definieras som personer i åldersspannet 18 - 25 år) får väl skylla sig själva eftersom de har ställt till det som de nu kan tänkas ha gjort. Och visst går det att resonera på det viset, men personligen gillar jag inte de tankegångarna. Låt oss tillsammans i stället vara lite mer konstruktiva.

Vi har nog aldrig tidigare i historien haft så mycket som går att köpa för pengar. Utbudet är enormt. Det räcker med att gå några shoppingrundor på stan för att förvissa sig om detta. Många unga människor bor idag hemma hos föräldrarna eller föräldern till ganska sent i livet och ungdomarna blir då - naturligt nog - ekonomiskt omhändertagna av just föräldern/föräldrarna. I många fall kommer den ekonomiska chocken först efter avflyttning från föräldrahemmet och då slår den till med full kraft.

Det gäller därför att vi med våra ungar pratar, snackar, diskuterar allt som har att göra med ekonomi. Alla svårigheter - utan moraliserande - skall diskuteras och vi som äldre kan ju ösa ur vår egen erfarenhet. Jag vill tro och tror nämligen att det s.k. goda samtalet alltid bär frukt. Vi har det ansvaret som förälder/föräldrar och även om det ibland kan ta tid så måste den tiden finnas. De unga är minst sagt värda detta och kanske då också kronofogen slipper att komma på besök.