På din tid var väl all musik lugn

sa näst äldsta dottern Linnea då vi åt en riktigtt stor och härlig påskfrukost/lunch. Jag, som annars är så talför, kom nästan av mig och fick en tanke på åldersdiskriminering. Samtidigt tänkte jag på Beatles, Stones, The Animals m.fl. och kände att det här var inte en dag för stor diskussion utan endast en fantastisk frukost med allt det där jag gillar med sillinläggningar, räkor, ägg osv. Konstigt vad jag med stigande ålder allt mer kommit att uppskatta frukosten som nästan den bästa av dagens måltider. Det är kanske riktigt som Linnea antyder att den där tiden då jag var riktigt ung ligger så förbaskat långt tillbaks i tiden att allt då måste ha varit helt annorlunda än vad det är idag. Nu tycker jag nog inte det, snarare verkar allt vara mer av en upprepning, men det temat är alltför deprimerande för att initiera en tidig påskdiskussion.

Annars är jag från gårdagens mathandling helt fascinerad av hur mycket förpackningar som finns. Då vi handlar i en mataffär kommer vi nästan aldrig i direktkontakt med vad vi handlar och ändå har det kanske blivit lite bättre den senaste tiden. Jag tror nämligen att vi är många som vill ha fler luktupplevelser i matbutiken. Inte är det särskilt roligt med alla plastpåsar, plastförpackningar osv. Jag börjar nästan föredra dålig lukt framför ingen lukt alls. Att bli något med plast har aldrig varit något för mig även om icke lugna - där fick du, Linnea - Nationalteatern, som jag gillar, påstod att det skulle vara något fint.

Samtidigt kommer jag att tänka på en smålustig händelse från 70-talets Polen. Några kompisar och jag var på besök där och gjorde mest ingenting. Det var lördag och jag förstod att snart skulle affärerna stänga. Marknadsföringen var inte av det snitt som vi är vana vid från våra affärer. Alla uppradade påsar - det här var i en liten stad - såg likadana ut. Lite snusbruna, helt enkelt. För att få reda på innehållet, polska kunde jag varken då eller nu, var jag tvungen att öppna var och en för att se vad som gömde sig. Det kändes inte riktigt bra, men vad göra? Då jag förstod att affärsinnehavaren verkligen ville stänga butiken tog jag vid utgången en stor flaska mineralvatten och tänkte att det var ju bra att drycken i vart fall inte behövde kontrolleras. Sedan ut ur affären, pustade lite på en bänk, bröt ett inköpt bröd och drack gott ( ? ) mineralvatten till. Men blev jag besviken. Det var inte mineralvatten jag köpt, utan ättika. FY FAN, vad illa det smakade och just då blev jag lite mer positiv till kapitalistisk marknadsföring med både bilder och färger.

Nu kan vi unna oss en riktigt härlig PÅSK. Värme blev det inte ute, men då får vi själva se till att skapa värmen inomhus.