Och jag som brukade kallas Tiger
Som vanligt vet jag inte hur det började. Förmodligen var det på någon fest då någon fick för sig att jag i något eller några avseenden påminde om Tiger i böckerna om Nalle Puh. Sedan fortsatte det av bara farten. Under ett tag var det så intensivt att varenda person som på något sätt kom i kontakt med domstolen verkligen trodde att jag hette eller i vart fall allmänt kallades för Tiger. Fortfarande kan jag minnas hur en praktikant överlämnade en snarkande tiger efter att han varit på domstolen någon vecka. Idag läser han juridik vid universitetet och det händer att jag knäpper på mjukisdjuret som i alla avseenden ser ut som en minitiger, men som snarkar som en människa.
Men nu vill jag dock ändra smeknamn (eller var det ett öknamn jag erhöll på den där festen) till något annat. I dagarna känns Tiger inte riktigt pk med tanke på vad som just nu håller på att hända med och runt den världsberömde golfspelaren med efternamnet Woods. Ja, stackars människor tänker jag för mig själv. Inte kan det vara särskilt muntert hemma hos Tiger och Elin.
Måhända - utan att veta några detaljer - är det dock mest synd om Elin. Om någon av de två får några sympatier så lär de nog hamna hos kvinnan. Jag själv föredrar dock att tycka ungefär lika synd om dem båda. Att få sitt eller sina privatliv uthängda på detta sätt kan inte tillhöra de lyckligaste stunderna i människors liv. Å andra sidan är man en offentlig figur (och dit får vi nog räkna Tiger) får man nog räkna med att då snaskigheter inträffar sitter media på första parkett. Och egentligen skall vi väl inte skylla på media. I stället är det vår allmänna nyfikenhet som gör att media väljer infallsvinkeln eftersom den säljer som den gör. Och varför är det på det viset att vi tycks gotta oss åt andra människors högst privata olycka? Ja, kanske någon eller några har svaret. Själv har jag det dock inte.
