Nu behöver vi inte längre drömma
Det är allt lite speciellt med snö. Detta vita, oskuldfulla och barnsliga som flingvis dalar ned från himlen och lägger sig lite vackert i trädgårdar och i skogarna. Än mer speciellt blir det då snön kommer till jul. Det är på något sätt som om vi alla är färgade mer eller mindre av sången om "I´m dreaming of a white Christmas ...."
Nu har SMHI lovat att det skall bli just en vit jul och jag tror att prognosen gäller för hela avlånga Sverige. Det skall bli härligt. Snön bäddar in oss i ett täcke som gör att ingen behöver frysa. Vi blir omhuldade av naturen själv. Bara det konstaterandet är trösterikt nog.
Sedan kan vi ju alla känna en glädje med barnen och i synnerhet med de unga som får skridskor, skidor och annat som kräver snöföre och is. Vi andra som ibland blir likt Bambi på isen kan ju hålla oss i sjökanten och inte drista oss att försöka bryta benen på det glatta underlaget. Kanske vi i stället kan njuta av en varm kopp choklad, te eller annat som vi kan tänkas tycka om att ha i våra koppar. Utflykter av det slaget känns därtill lämpliga för att vara lite familjelika under några fridagar kring jul.
Och därefter är det endast några få ynka dagar kvar av det här året. Vart tog 2009 vägen egentligen? Fanns eller finns det något som gör att vi aldrig kommer att glömma just detta mycket ojämna år? För egen del har jag svårt att så här på raken dra mig något till minnes. Men å andra sidan känns jämna 2010 som ett år som redan på grund av just dess jämnhet mycket väl kan vara och bli högst memorabelt. Vi får se vad som kan erbjudas. Osäkerheten därvidlag är nog så pirrande.
