När alla sviker

Ibland kan vi ALLA hamna i en kris. Ofta är det någon eller några yttre faktorer som kan utlösa en sådan reaktion. Vid andra tillfällen inträffar det hemska - då vi liksom bara faller utan att landa - och vi kan inte se någon rimlig förklaring. Just vid sådana tillfällen behöver vi någon eller några som stöttar oss, hjälper oss upp på fötter. Många av oss lever i sådana lyckliga omständigheter att vi kanske inte hamnar i en olycklig situation med avgrundsdjup. Andra har ett s.k. nätverk som hindrar eller rättare sagt stoppar upp det fria fallet.

Men sedan finns alla andra som hamnar i desperat olycka och som därtill inte har någon eller några som hjälper dem. Då de som bäst behöver vännen eller vännerna blir övergivna av dem som de tidigare hoppats på. Han eller hon sviks.

I ett sådant läge finns det personer som ändå kan hjälpa. En del av dessa snälla och omtänksamma händer finns hos frivilligorganisationer, men också hos det offentliga nätverket som jag ibland är rädd för håller på att monteras ned av politiska krafter. I Borås har vi fram till nu haft tre personer som arbetat vid den s.k. Krismottagningen. Personerna är erfarna människor med gedigna såväl teoretiska som praktiska kunskaper. Många människor har där fått sitt liv räddat. För de hjälpta har det inte kostat någonting och det har inte heller kostat Staden särskilt mycket (uppskattningsvis dryga 350 000 SEK). Nu finns denna verksamhet inte längre. Varför - jag har inget svar och lär knappast få något heller.

För alla som nu står utan hjälp är jag oerhört ledsen. Jag känner mig maktlös, men inom en som jag hoppas snar framtid kommer vi dock att återskapa det som var så bra och som uppskattades av så många. Nu känns det tungt, men då blir det åter en glädje och en gemenskap för de som nu så bittert har svikits.