Måste det vara så dåligt?

I Sjuhärad har vi fått höstens första snö. Och tyvärr blir det alltid på det viset att en massa oförberedda trafikanter åker än hit, än dit och en del ner i diket med sina med vinterdäck icke försedda fordon. Det är sådant vi nästan får räkna med. Egentligen har vi ju oss själva att skylla, att vi liksom aldrig lär oss att varje höst kommer det att bli ungefär likadant som hösten dessförinnan.

Men det jag inte förstår och egentligen inte heller vill acceptera är att vid varje litet oväder (och då betonar jag så väl varje som litet) får vi på radion rapporter om hur många hushåll som tvingas leva utan elförsörjning under dagar och tyvärr ibland under veckor.

Det är ju för fanken inte riktigt klokt. Här lever vi ett högteknologiskt samhälle som förser oss med den ena efter andra onyttiga tjänsten, men att få el för uppvärmining och belysning verkar närmast en omöjlighet efter att det förekommit en liten väderomställning. Varför är det egentligen på det viset. Har det egentligen med elbolagens vinster att göra. Är det kanske på det viset att de stackars små elkunderna - alltid bosatta på landet - får betala för att kapitalet ska rendera bästa möjliga avkastning till sina ägare. Ja, inte vet jag, men visst hyser jag mina misstankar.