Man får inte rapa med mening

sa den lille fyraårige (det var oerhört viktigt för honom att med fyra fingrar visa hur stor han verkligen blivit) Joel till mig då han plötsligt kom att diskutera vad som kan respektive inte kan accepteras att göra vid ett matbord.

Det är alltid intressant att diskutera med barn tycker jag och få deras perspektiv på saker och ting. Givetvis återspeglar deras tankar och funderingar framför allt föräldrarnas åsikter om olika fenomen åtminstone vid en ålder av fyra.

Annars diskuterar vi i Sverige väldigt lite av etikettregler. Vi har liksom intalat oss att det inte är viktigt, något att se ned på. Ändå finns det en massa sådana oskrivna regler, både föräldrade och nyskapade. Var exakt gränsen går är åtminstone för mig svårt att dra. Jag tycker alltid det känns bra att hålla upp dörren för någon annan. Den annan behöver givetvis inte vara en kvinna, men för egen del känns det nog då ännu naturligare. Så har jag säkerligen blivit uppfostrad.

I övrigt tycker jag nog att reglerna om hyfs är ganska så bra då de återspeglar ett sätt att visa hänsyn. Vem av oss tycker egentligen om att någon annan tränger sig före i en kö? Ofta det vi retar oss på - själv försöker jag reta mig så lite som möjligt - är att andra människor på vår bekostnad tar sig själva rättigheter. Och snubblande nära ligger ju också beteende som vi valt att kriminalisera.

Sedan kan jag också tycka väldigt illa om etikettsregler då de används för att trycka ned människor på olika sätt. Där har rådande överklass genom historien visat en utstuderad finess och den selekteringen som man då använder sig av är jag en rabiat motståndare till. Då om någonsin förvandlas jag omedelbart till BARBAR!