Mamma till en mördare

Som jag ser det har vi de senaste åren levt i offrens värld. Det har m.a.o. varit en koncentration på hur offret och anhöriga till honom eller henne har drabbats av den brottsliga gärningen. Som exempel på detta kan jag nämna rätten till målsägandebiträde och brottsofferjourernas utveckling. Inget fel alls med detta, tvärtom. Snarast är det enbart ett konstaterande och förmodligen är det en motreaktion till tiden då nästan allt ljus var fokuserat på gärningsmannen och frågeställningen - hur kunde det gå så snett.

Nu har jag hört att det snart på TV skall komma en serie om Mammor till söner som har dömts för mord. Inte vet jag hur programmen kommer att te sig, men självklart är det viktigt att belysa hur det är att vara närstående till personer som dömts för allvarliga brott och som många gånger då också fördöms av sin omgivning.

I lördags skulle kära hustrun Erika på klassfest. Jag har för mig att det var ett 25 års jubileum. Eftersom Erika ursprungligen kommer från Göteborg var det också där som festligheterna gick av stapeln. När Erika sent på natten lördag-söndag återkom till Borås var hon mer än nöjd med tillställningen. Men en sak var hon minst sagt chockad över. En av de allra snällaste personerna i hennes klass var inte med på festen. Och inför hennes undran fick hon svaret att Pelle (fingerat namn) sitter inne eftersom han har mördat sin hustru. Ja, hur skall en klasskamrat ta en sådan sanning. Och till råga på allt kommer just Pelles öde att sändas i den ovan omnämnda TV-serien.