Lukt, arom och stank

Egentligen har jag aldrig tänkt särskilt mycket på olika lukter. Först då jag för snart tio år sedan träffade Erika blev mitt liv fyllt med just lukförnimmelser. Erika är nämligen oerhört "luktande" och med det menar jag inte att hon omkring sig sprider en massa konstiga lukter. I stället är hon en kvinna (kanske det här ämnet är något mer kvinnligt än manligt om jag nu tillåts uttrycka mig på det viset) som uppfattar lukter i stort sett hela tiden. Ibland kan det, som jag uppfattar det, gå till liten överdrift, men alla har vi våra egenheter. Och själv undviker jag ju på det viset att förfalla till lortgris.

Annars är vi nog numera mer känsliga för lukter än vad mänskligheten någonsin varit. Kan det bero på att vi sällan känner naturliga dofter. Nu använde jag medvetet ett "fint" ord om just lukt. Att "dofta" är ju fantastiskt, ungefär lika bra som "stinka" är det motsatta. Att påstå att något "luktar" är redan det negativt, i vart fall är det ett tvivelaktigt budskap till omgivningen. Skulle jag påstå att en viss person luktar är det definitivt negativt.

Aromatiskt är lite spännande och definitivt inte negativt. Jag får association till kryddor och matlagning när den är som bäst. Just nu läste jag en liten artikel om julgranslukter. Endast ett år - ligger långt tillbaks i tiden - fick jag en gran som luktade så förbaskat illa att jag bara inte kunde ha den kvar. Jag hade tagit in den i källaren för att granen skulle vänja sig vid husvärmen, men lukten eller stanken från trädet gjorde att jag absolut inte kunde vänja mig. Ut for granen och säljaren kom inte med några protester.

För övrigt tycker jag nog att vi är lite väl fixerade vid anti-lukt. Kan vi inte som människor acceptera att allt luktar på ett eller annat sätt. Naturliga lukter ger oss därtill viss vägledning. Därmed inte sagt att vi skall återgå till vad som sägs om medeltida människors lukt, men lite mer förståelse för att det finns annat än konstgjorda lukter skulle inte vara helt. I vart fall inte om jag fick bestämma.