Julbadet eller Den stora dagen

Nu säger vi på skämtsamt sätt att vi (måhända enbart jag som säger detta) skall ta julbadet. Att ingen tror oss beror givetvis på att vi numera är dödsförskräckta för att lukta människa. Ja, t.o.m. ordet lukta är illa i sig. Vem skulle t.ex. uppskatta att någon om annan sa att han/hon luktar. Genast hade en rädsla uppkommit hos personen för den riktade uppmärksamheten. Egentligen uppfattar jag detta som ytterst märkligt, men det är som det är och någon förståelse för min eventuellt ålderdomliga åsikt (att såväl människor som saker får lukta på ett icke konstlat sätt) räknar jag inte med.

Men åter till julbadet. Det var förr förmodligen en högtidsstund. Då var det givetvis besvärligt att bada jämfört med hur vi har det nu. Badrum med den ena lyxattiraljen efter den andra hör till unga människors boendedrömmar och det som tidigare var extrem lyx räknas nu som absolut "basic". Snacka om att vi människor är kravmaskiner, många gånger, tyvärr, på andras och naturens bekostnad. För egen del kommer jag nog att ta det där julbadet under dagen.

Men dessförinnan har jag fått det största förtroende en man i familjen nog kan få. Jag skall stå för inhandlingen av julens överflöd, dvs mat. Allt medan Erika sitter nämndekvinna i Borås tingsrätt skall jag glida iväg till Willys. Jag känner mig såväl taggad som rustad för detta gigantiska uppdrag. Jag hör hela tiden Erikas röst "köp nu mycket grönsaker, och inte minst frukt". Till min hjälp har jag en enorm fusklapp. Men Erika har försiktigtvis lagt till att "allt är inte medtaget på lappen". Här hjälper det med andra ord inte att vara bokstavstrogen utan kreativitet ingår också i dagens uppdrag.

Nu får det dock bära iväg på släden. Tomten har ju som sagt en gigantiskt uppgift framför sig. Undrar jag hur många människor som jag skall tampas med.