Jul på Liseberg
Ibland är jag positiv till traditioner, ibland något mindre begeistrad (det senare ordet börjar kännas ganska så ovanligt). Hur som helst är det kul att till jul - om jag nu får räkna den 21 november till just jul - gå på Liseberg och beundra all ljussättning. Där finns mycket annat vackert, men de fantastiska ljusslingorna, vilka tydligen blir fler och fler för varje år är mäkta imponerande.
Sedan blir det ju alltid på det viset att varje familj skaffar sina egna lite mer personliga minnen. Till dessa hör då Linnea skulle värma sina vantar på en av flera kolgrillar. Visst blev vantarna varma, men också förstörda. Mer svedda handskar får man leta efter.
Idag var vi en liten församling som besökte Liseberg. Och ibland känns det underbart skönt att barnen blivit riktigt stora så att de kan komma i olika konstellationer. Linnea, dummern med uppbrända vantar, hennes småtrevlige pojkvän samt Erika och jag. Vi gick där - långt ifrån ensamma - och myste. Spelade bort en massa pengar på lyckohjul, men det dröjde länge innan spellyckan vände och blev nådig, i vart fall mot Erika. Tur att hon vann en stjärnvinst och just på det hon då mest trånade efter, nämligen nötfritt godis.
Själv saknade jag ett danskt stånd där vi tidigare om åren alltid köpt de mest fantastiska julkulor. Jag sprang och letade efter de trevliga danskarna, men tyvärr var de försvunna. Nu fick vi trösta oss med en annan variant av julkulor och inget fel på dem. Men nu när jag var inne på att fira just ordet TRADITION kändes det ändå som en liten motgång.
Ibland kan det vara riktigt gott med lite kommersialism "light".
