Jul på Liseberg - KLANTAR i flertal

Sedan ett antal år tillbaks har familjen haft en säker jultradition, nämligen att åka till Liseberg och trängas med jättemånga människor som tydligen har samma tradition som vi, en tradition som därtill skall firas och upplevas ungefär samtidigt. Sedan har vi familjeklantar några oförglömliga moment därifrån såsom då Linnea ville värma sina vantar på de koleldade fyrfaten. Visst blev hon varm om både kropp och själ, men vantarna krympte till ingenting annat än något förkolnat som fick sin välförtjänta plats i närmaste skräpkorg.

I år var det bara ett sådant helt fantastiskt väder. Det regnade lite, lite mer, mycket mer och sedan fruktansvärt mycket. Vi försökte med en enkel middag för att vinna tid i förhållande till nederbörden, men det hade vi inte mycket för. Visst var maten försvinnande god, men regnet hade närmast ökat i intensitet då vi kämpade oss framåt mot spelhallen. Ja, visst finns det ställen där vi alla snabbt kan göra av med pengar.

Julia och jag tänkte sedan testa vår bollkastarförmåga. Det hela var lite konstigt för de flesta hålen var täckta av plåtlock. Inte ägnade jag det mycket tanke utan ökade kraftfullheten i mina kast. Något av plåtlocken började så sakta att böja sig och då ökade givetvis lusten att kasta ännu hårdare. Just då säger arrangören att för att börja måste vi trycka på en speciell knapp. Vi, superklantar, hade alltså börjat kasta bollar långt innan det hela hade börjat. Och sedan försvann de där dumma plåtlocken vilka jag med kraft och bravur tidigare hade försökt krossa. Ja, vi är verkligen kusinerna från landet.

Vi rundade av med traditionen att köpa några helt fantastiska danska julkulor. Det blev en rosa gris, en mus med en ost , en färgglad nyckelpiga samt en dryga decimeterhög julkula i form av en mycket klok uggla. Utan sådana här grejor hade julen känts lite tom för oss med naivna ögon och sinnen.