Jul på Häktet

Idag kan vi snabbt konstatera att om en vecka exakt är det julafton. Då vi sitter där med smått tindrande ögon, tittar på varandra, känner oss ganska så välmåendedästa, men överlag är vi vad vi helt enkelt skulle kunna kalla med ett mycket allmängiltigt ord lyckliga.

Då går nog inte våra tankar till personerna på häktet, men det i och för sig gör dem knappast icke existerande. Många personer tillbringar sin jul på häkten och i kriminalvårdsanstalter. Själv har jag häktesjour på julafton, men detta bidrar knappast till att jag är insatt i de häktades praktiska situation vid en storhelg som den kommande. Men säkerligen gör merparten av häktespersonalen vad de kan för att inom begränsade ramar göra helgen så jullik som möjligt även för dem som råkar befinna sig på en plats där få av oss önskar vara.

I och för sig är det ganska så enkelt att drabbas av ett häktningsbeslut. I bevisväg räcker det med sannolika skäl för fängelsegrundande brott för att kunna bli häktad om det t.ex. finns risk att personen på fri fot kan komma att fortsätta sin brottsliga verksamhet eller förvanska utredningen. Eftersom det är lättare att bli häktad (lägre beviskrav) än att bli dömd blir konsekvensen att många av häktade aldrig kommer att bli dömda. I stället blir de ekonomiskt kompenserade.

Sedan skulle jag själv vilja önska mig en julklapp för framför allt de häktades skull. Den klappen är helt enkelt att det införs en yttersta tidsgräns för hur länge en person i Sverige kan förbli häktad. Varför inte sätta den gränsen till högst sex (6) månader ty en sådan tid i relativ isolering är nog så lång för såväl utredningen som den som är drabbad av frihetsförlust.