Jag saknade Lisebergskaninen !

Igår kväll var jag på Liseberg med den trevlige personalen från Institutionen IDA på Högskolan i Borås. Vi tillät oss alla att vara riktigt barnsliga - samtliga var helt nyktra får jag väl då också lägga till - och göra den där femkampen som så många andra redan har gjort. Jag började så förskräckligt dåligt med skjutmomentet att jag var oerhört glad för att Alfred som redan vid 15 års ålder tagit jägarexamen var långt borta. Han skulle säkert ha ojat sig oerhört över mitt dåliga resultat och det hade ju knappast förbättrat det hela. Jag fick liksom alls inte till det, men i vart fall fick jag tvåsiffriga poäng och det är väl något jag får suga på.

Sedan ju barnsligare attraktionerna blev desto bättre blev jag resultatmässigt. Kasta bollar i ringar och få bilar eller hästar att skutta fram; detta också med hjälp av bollar - ja, där hade jag lite starkare grenar. Hur sedan slutresultatet blev vet nog ingen. Tröttheten var total i bussen på väg hem till Borås.

Men var i hela världen fanns Lisebergskaninen? Jag var faktiskt och letade efter den, men kaninen gick inta att finna. Var det för regnigt - det öste verkligen ned - för att ett tygdjur skall få hoppa omkring? Ja, inte vet jag. Men det jag vet är att riktiga kaniner verkar inte sky någon variant av väder.

Och där kommer jag att tänka på kaninsituationen hemma på tomten i Borås. Vi har så oerhört många och nu även i olika färger. Skall vi öppna ett minizoo och börja konkurrera med Borås djurpark. Ja, frågan finns där, men ännu inte svaret. Förr talade vi om att vi inte skulle skaffa sommarkatt och sedan släppa ut djuret i den stora hemska, mörka skogen. Hur är det egentligen med kaniner? Finns det någon eller några skyldiga som just nu släpper ut dessa mjuka djur? Det får ni vackert sluta med, för närmare betänkt har vi nog ingen avsikt att öppna djurpark och skjuta varken kan eller vill jag.