Ibland blir jag trött, bara trött ...

Nu börjar valtemperaturen stiga så sakta. Någon värmebölja lär det inte bli, men jag hoppas att vi åtminstone kan överskrida 40-procentigt valdetagande. Även den siffran tycker jag är skrämmande låg, men samtidigt är det lika bra att vara realist. Sedan vill jag verkligen ställa mig frågan, varför är ointresset så stort eller intresset så lågt för det stundande EU-valet. Genom historien har olika grupper kämpat, ibland med sina liv, för att få genomfört det här med rösträtt. Kvinnor i olika länder har varit beredda att gå i döden (som i England kasta sig framför en springande häst)för att få utöva det som är eller i vart fall kan leda till demokrati. I vissa europeiska länder är det t.o.m. en straffsanktionerad skyldighet att rösta. Men här tycks det vara ibland en axelryckning. Intervjuade människor uttrycker sig som att de får se hur de gör. Kanske de kommer att masa sig till vallokalen, men ännu har de inte bestämt sig. En del tycker allt verkar så komplicerat och andra tycker att vad rör dem Europas affärer (för att nu göra en historisk jämförelse med Polens affärer). Jag tycker det här en ytterst trist inställning. Varje val är viktigt; varför skulle vi annars ordna det hela. Europarätten påverkar oss i allra högsta grad. Det är många gånger uti Europa besluten fattas och vi här i Sverige som medlem i Unionen får (i likhet med regelverket i andra sammanslutningar) vackert finna oss i det hela om vi vill eller inte. Skulle det då inte vara viktigt att få vara med i beslutsprocessen och i vart fall ha någon liten möjlighet att redan från början få göra sin röst (i dubbel bemärkelse)hörd? Ibland blir jag bara trött, jättetrött ....