Herr Bore på snabbvisit

En del kallar honom Kung, men för mig får han gärna vara Herr Bore. Titulatur har aldrig varit något för mig. Alla har vi nog märkt att han tittat in, förmodligen inte för att stanna utan för att enbart göra en snabbvisit. På morgonen är han riktigt bister och skulle man behöva ta bilen svärs det nog en hel del vid skrapandet av alla bilrutor. Varför är det på det viset att så få personbilar har eluppvärmda framrutor. Nästan alla har ju slingor i bakrutan.

När det blir kallt känner jag mig riktigt gammal. Inte för att jag skulle frysa mer än andra, men jag kommer alltid att tänka på min far och hur illa jag tyckte om honom då han utifrån en skånsk (själv var han smålänning) synvinkel närmast förbannade kylan, för att nu inte tala om den snö som ändå då föll på sydliga breddgrader. Det var ett ständigt upprepande av ord om hur dyrt allt kom att bli vad gäller uppvärmning och vilken fruktansvärt ansträngande uppgift det var att ta bort all snö.

Själv gick jag som grabb hela tiden och hoppades på mer snö och kyla. Den kombinationen möjliggjorde nämligen byggande av snögrottor samt en och annan snögubbe. Vilken sorglig syn det var när sedan gubben töade ned och föll ihop till fullständig oigenkännlighet. Endast moroten till näsa gick att någorlunda känna igen. Tövädret förbannade jag, allt medan min far jublade.

Och nu har jag kommit dithän att jag står och muttrar - ungefär som min far - då jag tvingas skrapa bilrutor. Och ta mig fan - funderar jag inte också på de fördyrade uppvärmningskostnaderna. Allt skall tydligen gå igen och det gör mig både trött och ingjuter känsla av gammal gubbe, alltför långt bort från ungdomens tidigare glädjesnö.