Håkan ledde mig in i FÖRDÄRVET (medvetet stora bokstäver)

Redan första gången jag träffade Håkan och hans trevliga familj kände jag att något konstigt var på gång. Han skulle - kom det senare att visa sig - leda mig raka vägen till fördärvet och det med besked. Håkan är tekniker och sådana personer borde ju inte jag som humanist lita på. Men allt kändes så oskyldigt till en början och ni vet ju själva att efter ett tag blir man biten och då är det redan för sent.

Jag talar om då Håkan visade mig Tradera och vad det där fanns att bjuda på. Redan den där känslan att lägga ett bud och få som svar att leda auktionen är en obeskrivligt underbar känsla. Jag var såld, pantad och kalkad, allt på en enda gång.

Inte bara de helt onyttiga varorna fascinerade mig utan också alla för mig okända människor i cyberrymden vilka av tidsangivelserna att döma gick upp mitt i natten (alternativt aldrig gick och la sig) och höjde sitt eget bud med en femma eller högst en tia. Vilka snåljåpar hade jag inte mött på detta sätt. Gick det verkligen inte att bjuda lite mer om personen verkligen hett efterlängtade den i sig meningslösa tingesten.

Hur som helst har det i brevlådan under årens lopp dimpt ned silverskedar, böcker och andra små saker vilka jag givetvis alls inte har haft något behov av. Men ändå! Nu har jag ropat in en liten porslinsdosa med bild på Gustav V. Vad jag skall med den? Jag har absolut ingen aning.

Allt, absolut allt är Håkans fel. Du med familj är följaktligen hjärtliga välkomna till helgen. Vi kan ju då alltid titta in på Tradera.