För lykliga män finns inga timmar

Det där med TID vill jag tro är något västerländskt och ett relativt nytt påfund. Själv är jag ganska kluven till detta märkliga begrepp. Hur ofta hör jag inte människor säga att de har inte tid med det eller något annat och ofta frågar mig människor hur jag hinner med allt. Vad menas egentligen? Jag tycker det verkar som om begreppet TID har fört med sig mest elände.

Då det är dags att bygga motorvägar kommer bilister att spara så och så många minuter och då det var aktuellt med Hallansåsens genomborrning, ja, då skulle tågresenärer tjäna - har jag för mig - 10 alternativt 15 minuter på att tåget skulle passera genom berget i stället för på detsamma. Nu vet vi att det blev en hel del komplikationer och fortfarande är inte projektet färdigt. Det om något tog verkligen tid.

Om vi besöker andra länder och kulturer händer det att vi västerlänningar retar oss på att tåg alternativt bussar inte kommer i tid, något som enbart går ut över vårt egna humör som strax blir dåligt. Kommer inte vänner i tid får de säkert en reprimand i stället för en glädje över att nu har de äntligen kommit. Är tid vår förbannelse?

Hur glad blev jag då inte då jag av min fru fick en liten tallrik häromdagen. På den lilla fula rackaren - tror att det var en askkopp till mig som icke-rökare - stod exakt den texten som rubriken har. Jag skrattar då jag ser felstavningen. Med största sannolikhet har tallriken tillverkats i ett icke svensktalande land och då kan det bli som med beställda kinesiska serviser att även det bläck som läckt ut på porslinet försöker tillverkaren efterlikna. Hur skall han eller hon nämligen veta hur den tokige beställaren vill ha det?

Och för att på det lilla fatet understryka det man med ord uttryckt ligger tvärs över tallriken en stor gammal nyckel. Inga klockor behöver nämligen längre dras upp och idag hade väl symboliken i stället fått bli ett batteri.