Feta Lik !
Även om rubriken skulle kännas lite obehaglig och kanske t.o.m. motbjudande så är sanningen som vanligt betydligt värre.
Att vi håller på att nästan äta ihjäl oss ser jag närmast som ett faktum och detta sagt av en lagom tjock man i sina f.d. bästa år. Som liten - dra alltså av 50 år - var en kraftig person (överviktiga fanns nästan inte) någon som andra reagerade på. Detta var givetvis alls inte bra, men det säger också en hel del om hur vi som människor såg ut. I den lilla by varifrån jag kommer - alltjämt minns jag glatt postnumret 240 36 - fanns det en ung kvinna som var lite kraftig. Då jag skriver "lite kraftig" är det ingen förskönande omskrivning utan exakt sakernas tillstånd. Vid något tillfälle frågade jag min mor varför hon, den unga kvinnan alltså, var så tjock varpå min mor lite tillrättavisande uppgav att kvinnan ifråga hade "fel på ämnesomsättningen". Därmed var diskussionen avslutad.
Emellanåt händer det ibland att jag sitter och bläddrar bland gamla fotbollskort från skånska lag. Spelarna i sina stora byxor ser alla ut som gubbar, men Herregud va? magra de är. Midjemåtten motsvarar ungefär ett dagens genomsnittligt svenskt lår.
Sedan kanske det är magstarkt av mig att komma fram med allt detta när jag ändå inte har någon lösning. Men den enda lösningen - utan att precisera mig - är väl att minska input, ty output tror jag inte det är något fel på.
Att jag kom på det här just nu var en liten artikel i GP, en artikel som handlade om kisttillverkning. Förr var dödsboet tvunget att specialbeställa kistor vilka med nödvändighet skulle vara större än normalt. Nu finns XL-kistorna att hämta på lagret. Det om något säger en hel del om våra kroppar.
