En amatörs bekännelse

Nyheter • Publicerad 22 december 2009

Erika och jag är ofta ute och handlar. Många gånger ganska så trista, men nödvändiga saker. Vid många andra tillfällen helt andra grejor som alla har de gemensamt att de genomgående är helt onödiga, men ändå på något sätt trevliga att ha omkring sig. Minimalism har jag missuppfattat helt och vurmar tydligen mer för maximalism.

Jag bedömer alltså att jag har en viss, icke obetydlig vana vid att gå i affärer, men när jag nu idag den 22 december ställdes på prov så inte fick jag godkänt, åtminstone inte av mig själv. Jag var en virrig fågel, för att nu göra en snäll bedömning. Annars började det ganska så bra tidsmässigt och jag stegade in på Willys strax före kl 09, full av tillförsikt.

Redan vid grönsakerna uppkom dock problem. Där hade affären lastat in jättesäckar med potatis och eftersom de var så billiga tog jag två stycken allt enligt regeln bra att ha. Men de stora säckarna fyllde nästan halva kundvagnen. Ju senare det blev ju fler blev medmänniskorna i butiken. Jag kryssade mellan hyllorna och köpte än det ena än det andra. Till min hjälp hade jag en jätteinköpslista med flera kolumner. Den var svårläst eller så kunde jag inte finna någon logik i uppställningen.

Ost och pastejer, prinskorvar och fil, ägg och sill - ja, nästan allt dansade ned i vagnen. Sedan började det bli riktigt fullt efter det att jag fått ett infall att köpa en anka (är jag helt såld på Anna Anka?). I hastigheten blev det också sex stora och jättetunga julmustflaskor. Julölen avstod jag från, men i stället blev det några megaförpackningar med glass. Plöstligt i julruschen träffade jag på en trevlig Boråsdomare från Högsta domstolen. Ja, det är tydligen här vi träffas i lågprisvaruhuset.

Upp på bandet för att betala. Och sedan ned i medhavda och extrainköpta papperskassar. Därefter fick jag inte ned allt i vagnen, fast jag ansträngde mig till det yttersta. Va fanken? Jag bad den snälla expediten att få lämna kvar potatissäckarna - de hade ju inlett eländet - och det fick jag. Snabbt ut i bilen för att sedan återvända. Då jag slutligen efter två (2) timmar fått in allt förstod jag att NU hade julen verkligen börjat. Det är bara att fira och att önska alla bloggläsare den bästa av alla tänkbara jular.

Sven Martinger

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.