Det var en Saab

Ett fruktansvärt meddelande stod att läsa på skärmen igår. Saabkoncernen skall avvecklas. Självklart går mina tankar till alla de personer som drabbas på detta ohyggliga vis och därtill mindre än en vecka före julledigheten. När sådana här beslut annonseras tror jag att det kommer att ta veckor innan det hela har sjunkit in. Och då i bästa fall finns en alternativ lösning som något kan mildra den initiala sorgen och framför allt oron. Åtminstone hoppas jag att det blir på det viset.

Annars har jag själv haft ibland märkliga upplevelser tillsammans med bil. Måhända säger upplevelserna mer om mig själv än om fordonen, men situationerna blir likväl oerhört komiska.

För en del år sedan hade jag tagit bilen till jobbet. Jag var - minns jag fortfarande - oerhört stressad över något, ett något som jag nu glömt. Då jag väl inne på tingsrätten hade uträttat vad jag skulle gick jag snabbt ut för att i bil åka därifrån. Jag gick in i den olåsta bilen - redan då glömde jag ofta att låsa fordonet - och satte mig bakom ratten. Då jag skulle sätta i nyckeln för att starta bilen verkade det som om nyckeln inte riktigt passade. Förvåning dök upp som känsla i min kropp. Men när jag ögonblicket senare tittade mig runt i kupén kände jag inte igen något. Herregud, jag hade satt mig i någon annans bil. Skamset lämnade jag fordonet och gick in i bilen framför, min egen.

Idag då Erika och jag hade gjort lite julbestyr i Dalsjöfors skulle vi med bil ta oss hem igen till Borås. Själv tyckte jag det var något märkligt att det hade samlats så oerhört mycket frusen snö i hjulhusen. Ordentlig som jag då var sparkade jag försiktigt bort det som inte skulle vara där och sak samma gjorde Erika. Då allt var klart upptäckte Erika just att det var ju alls inte vår bil, utan någon helt annan.

Den iordninggjorda bilen, vars ägare anlände strax därpå, var en Saab