Dan före Dop/p/aredan

Numera är det nog betydligt vanligare att människor tyvärr dopar sig (stora mängder alkohol) på julafton än doppar brödbitar i överblivet flott. Dock lever uttrycket kvar, även om säkerligen många människor undrar varför det heter som det gör. En fattig tid då allt togs till vara har förvandlats till ett överflöd där få människor känner behov av att ta till vara vad som kan erbjudas.

Ibland undrar jag vad som kommer att bli kvar till nästa generation. Ta som exempel hus. Förr i tiden konstruerades våra bostäder vanligtvis på det viset att det var tänkt att konstruktionen skulle överleva inte bara köparen utan också efterföljande generationer. Det valdes det bästa av virke, s.k. kärnvirke, för att få fram kvalitet. Idag hör jag ofta i det här sammanhanget att vissa delar är tänkta att ersättas efter 10 - 15 år. Och detsamma kan sägas om våra möbler. Visst har de blivit betydligt lättare att förflytta, men anledningen därtill är ju spånskivor och annat lätt - läs billigt - material som knappast lär överleva mer än några år. Vilka skall då bli morgondagens antikviteter?

Men inte skall jag så här dan före julafton sitta här och molltänka. Glad skall tomten vara och alla personer som han/hon (även tomtar bör ju vara s.k. könsneutrala) väljer att besöka. Skönt hade det varit om alla - och då menar jag verkligen ALLA - som önskade besök också hade fått ett sådant. Men om inte tomten kommer så kanske barn eller barnbarn gör sig påminda om att äldre finns. Själv skall jag jobba lite med häktningar i Göteborg, men tid kommer också att finnas för att fira Gemensam Jul på Hemgården, att själv tomta för trevlige Micael med familj i Fristad, besök hos svärföräldrarna och avslutande midnattsgudstjänst i Caroli. Då sången där stäms upp är jag säker på att jag - i likhet med alla andra år - får en känsla av att änglar verkligen finns.