Bröllop på Broadway

Alla har vi nog upplevt det där konstiga fenomenet att vi inte träffat en viss person på jättelänge och så plötsligt stöter vi på henne eller honom på gatan. Glada blir vi och snackar bort i vart fall några minuter. Men vad händer sedan nästa dag, jo, vi träffar åter samma person och ibland på exakt samma plats. Därefter kan det dröja hur länge som helst.

På förmiddagen i söndags ringde en f.d. arbetskamrat och sa att nu hade hon och "gubben" bestämt sig efter många års tvekan. Nu skulle de gifta sig med varandra. Kul tyckte jag. Därefter fortsatte kvinnan att de ville att jag skulle viga dem och att de gärna ville att bröllopet skulle ske hemma hos oss. Jag blev väl lite paff, men det är inte första gången som bröllop äger rum på Bredgatan. För många, många år sedan vigde borgmästar Skog någon (kan vara i flertal) av sina döttrar just där och även Erika och jag gifte oss i huset 2001. Ja, jag tyckte det var en bra idé så kvinnan lovade att återkomma.

Dagen gick och mest i regnets, blåstens och novembers vanliga tecken. Sedan pinglade det åter på kvällskvisten och då var det vår trevliga vän Lena från Norrköping som ringde. Hon började nästan på samma sätt som förmiddagskvinnan och sa ungefär som så. Ja, nu har Anders och jag bestämt oss (det har tydligen tagit 10 år) och vi skall gifta oss. Jättetrevligt, tyckte både Erika och jag. Lena fortsatte och sa "att vi hade tänkt att Sven skulle viga oss och att bröllopet skulle äga rum hemma hos er". Självklart blev vi positiva, men något förvånade.

Tänk, samma dag, och två helt olika par som ringer, par som alls inte känner varandra och de vill inget hellre än att gifta sig och det hemma hos oss. Undrar jag om det kanske skall bli en trend. Vad är ett snabbbröllop i Las Vegas mot ett hemma-hos bröllop i Borås? Svaret på detta kommer relativt snart, nämligen i december.