Beskjuten mitt på motorvägen
Att poliser, vare sig de är av kött och blod eller enbart i plåt, inger respekt i vart fall hos mig. Därtill har plåtpoliserna en idog medarbetare i min kära hustru som nästan ropar ut "fartkamera". Jag blir rädd vareviga gång och tror att något betydligt farligare just håller på att hända, men visst sänker jag hastigheten. Annars brukar jag för Erika återupprepa att jag vid besök i Australien nästan höll på att bli bötfälld av anledning att jag körde FÖR sakta.
Hur som helst hände detta för några veckor sedan. Vi hade varit i Lyckorna och var på väg hem. Resan tar inte särskilt lång tid - cirka en timme och en kvart - och främsta anledningen till att det vanligtvis går snabbt är att hela rutten består av motorväg. Sådana fina vägar, i synnerhet då trafiken är gles, frestar oss förare att hålla hastigheter som kanske ibland något överstiger den som skyltar påbjuder.
Erika hade precis vid passerande av Kungälv uppmanat mig att dämpa farten då jag plötsligt snett framför mig ser en person som lägger an vapnet mot axeln. Jag vet inte vad som skrämde mig mest, min hustru eller skyttens närvaro. Förhoppningsvis den senare. I ett ögonblick som detta stannar min tankeverksamhet. Det blir bara tomt, jättetomt.
Jag minns inte ens om jag reducerade hastigheten. Förmodligen gjorde jag det, för efter några sekunders besinnande kom jag fram till att skytten var ingen vanlig älgjägare utan en trafikpolis som med hjälp av någon teknisk attrapp försökte ta fast fartsyndare. Men jag fastnade nog inte på bild eller så var det helt enkelt på det viset att jag även den gången var passande nog laglydig.
