Även tomten snackade skånska

Jag trodde det skulle vara som att komma hem. Och visst kändes det bra att gå på Malmö gator (i och för sig har jag inte varit särskilt mycket i den skånska huvudstaden, men tillräckligt för att kunna orientera mig), men samtidigt lite mer främmande än vad jag trodde.

Det mest märkliga var att alla talade skånska. En del tycker givetvis att denna min kommentar verkar snudda vid den absurda för vad hade jag väntat mig egentligen. Uppriktigt sagt vet jag alls inte vad jag hade förväntat, men dock inte att alla - utom till synes miljontals danskar - skulle bryta på skånska. Där fanns ungdomar och äldre i alla tänkbara åldrar, kvinnor och män, alla utom det danska undantaget hördes snacka skånska. Och därtill var de högljudda. Nu fick jag själv smaka på medicinen innehållande såväl skånska som en stor portion högljuddhet.

Vi kom plötsligt in på ett varuhus och där satt en gammaldags tomte i full mundering. Han satt på ett podium i form av en guldstol och framför honom stod några förväntnasfulla barn. De lämnade fram små papperslappar och det får väl förmodas att på dessa stod vad barnen helst ville ha i julklapp. Jag hörde inte särskilt väl den lilla konversationen som utspelade sig, varför jag på ett för mig diskret sätt närmade mig.

Och ta mig tusan, även Tomtefar talade skånska. Tänk att jag varit borta så lång tid från den skånska myllan att jag närmast chockerades av det tungomål som jag själv dagligdags använder mig av. Det går tydligen lätt att vänja sig av med vanor som jag ändå fortfarande själv använder mig av. Märkligt det hela tyckte jag nog då jag sakteliga lämnade tomten bakom mig.