Att stjäla ett nummer

Stöld finns i olika varianter. Vem har inte hört talas om snatteri, den ringa varianten av just stöld. Eftersom det finns ringa brott bör det ju också finnas ett grovt brott och föga förvånande benämns det tillgreppsbrottet grov stöld. Skulle vi därefter gå över till att stjäla från någon genom att vid tillgreppet använda oss av våld eller hot om sådant är det dags för en ny rubricering, nämligen rån.

Som ett modernt fenomen - den underbara tekniken ger den förslagne nya möjligheter att utveckla och praktisera ett kriminellt tänk - har vi skimming, vilket har att göra med att någon illvillig person vill komma över annans persons kortnummer för att på det viset kunna utnyttja vad annan tillhör för att själv berika sig. Uppfinningsrikedomen på området visar ibland inga gränser. Men å andra sidan kan vi även uttrycka det hela med "inget nytt under solen".

Sedan har vi det här med fildelning och upphovsrätt. Då börjar det, i vart fall för egen del, bli lite svårt. Anledningen därtill har två förklaringar. Dels har vi som människor betydligt svårare för abstraktioner än för konkretioner. Att stjäla ett fordon eller annans hund känns hur lätt som helst att förklara för annan, men att stjäla ideer och ge en förklaring är inte bara svårt för den som skall förklara utan också besvärligt för den som skall förstå.

Och i dagens nätBT kan vi läsa att någon på en cirkus har gjorts ansvarig för att ha stulit annan artists idé till visst cirkusnummer. Ja, egentligen skulle jag vilja kalla det hela för rena cirkusen, men möjligt är att den drabbade inte kan se det hela på det lättvindiga sättet. Verkligheten synes ibland bättre än dikten.