Är du sjuk i huvudet ??????

Under årens lopp har jag kommit i kontakt med många människor vilka har haft bokstavsdiagnoser av de mest komplicerade slag. Jag vet inte riktigt varför de tar kontakt med mig. Ibland har det slagit mig att det kanske beror på en själarnas gemenskap, men vid närmare eftertanke är det nog något betydligt mer jordnära, nämligen att det är gratis att slå mig en signal och prata av sig lite.

Därutöver finns det dock också en annan aspekt och det är den där stora ENSAMHETEN. Ingen eller väldigt få människor vill prata med dessa personer, för, sanningen att säga, är de många gånger ganska så påfrestande. De upprepar sig till tusen och hela livet kretsar just kring dem och ingen annan.

Nu har vi ju oss själva att skylla många gånger för vi låtsas som om de inte finns. Att vara psykiskt sjuk är tydligen något som absolut inte får hända. Verkar vara betydligt mer tabubelagt än de mest avancerade sexorgierna. Ibland undrar jag varför det är på det viset. Är det vår historiska tafatthet att hantera detta? Hur enkelt är det inte med ett brutet ben eller en sönderslagen näsa. Ja, t.o.m. fruktad cancer verkar vara lättare att tala om än att vara psykiskt sjuk.

Det är lite trist att det är på det viset. Vi kan inte ignorera det faktum att vi alla även kan bli sjuka i huvudet. Snarare är det konstigare att inte fler av oss blir det. Kanske skall vi acceptera det psykiska lite mer. Vi gör då de sjuka en stor tjänst och inte minst oss själva. Kanske vi tillsammasn kan komma ut ur garderoben!