Alla dessa fantastiska gnällspikar

Jag tror att vi alla känner igen dem. De finns överallt t.o.m. ibland i vänskaran. Många gånger utgör de en blå-gul blandning av svårmod och annat obestämbart som kan gå in under rubriken allmänt missnöje. Skulle det t.ex. blåsa lite en dag, då är det givetvis fel på det. Å andra sidan skulle vädret ändras till att bli kav lugnt med lite vackert snöfall så är det vädret också opassande med en hänvisning till den då uselt fungerande kollektivtrafiken. Vad gäller samhällsfenomen är gnällspikarna där lika missnöjda som med vädret. Antingen betalar de för mycket skatt, men skulle å andra sidan ingen skatt debiteras så är det lika fel för då finns det inga pengar för samhällsuppgifter. Och samhället i stort är också åt helvete. Vanligtvis anser sig gnällspikarna ständigt missförstådda. Själva tillhör de den exklusiva kretsen som vet och kan allt. Skulle någon annan drista sig att uttala sig då är gnällspiken framme och talar om hur hemskt det är att förhäva sig eller så letar han eller hon upp något fel med vars hjälp talarens kunskaper helt döms ut. Gnällspiken är nästan alltid en s.k. besserwisser. Han eller hon förekommer ganska så ofta i debatten. Förmodligen mycket beroende på att dessa personer som vanligtvis är odrägliga för alla inklusive sig själva har väldigt mycket tid över. De kan då skicka det ena inlägget efter det andra där de flitigt risar det mesta i samhället eftersom nästan allt är fel. Det enda som egentligen är riktigt bra är gnällspiken själv, men å andra sidan kan han eller hon inte riktigt uppskatta sig själv ty det där med att älska sig själv är något som gnällspiken aldrig tagit till sig eller har fördömt som navelskåderi av värsta slag. Ungefär så ser gnällspikarnas liv ut och för mig är det förunderligt att de orkar med sig själva och sina utifrån mitt synsätt helt meningslösa liv.