Värdet av god journalistik

Jonas Bonnier, ordförande i prisjuryn, slog i sitt välkomsttal an en ton som sedan hördes flera gånger under kvällen: Det är dystra tider, dagstidningsbranschen har intäktsproblem vars lösningar långt ifrån är självklara, men den svenska journalistiken fortsätter att stå stark. Inte minst den som svenska dagstidningar levererar. Det underströks i torsdags då tre av fyra priser tillföll dagstidningsjournalistik: Aftonbladets Carina Bergfeldt fick priset som årets berättare för sin Utöya-rapportering, sex journalister på Svenska Dagbladet blev årets förnyare för sin vida omtalade räntekarta och samma tidnings medicinreporter Inger Atterstam tilldelades Lukas Bonniers Stora Journalistpris.

Alla pris var mycket välförtjänta – och visar också på den spännvidd svensk journalistik har. Bergfeldts prisade reportage är klassisk tidningsjournalistik, SvD:s räntekarta är nyskapade webbaserad konsumentjournalistik som använder en resurs som dagstidningar runt om i landet är färd med att inse potentialen hos – läsarna. BT:s kommande julaftonstidning är ett annat exempel på det (ni har väl inte missat inbjudan?), den ska bygga på läsarnas egna artikelidéer.

Bra journalistik är oumbärlig. Det är svårt att tänka sig en fungerande demokrati utan den. Högtravande? Nej, ytterst är det faktiskt demokratiska värden som står på spel när redaktioner utarmas på grund av vikande annonsintäkter. Vid ett scensamtal jag hade med SVT:s Janne Josefsson och Sydsvenskans Andreas Ekström, expert på digital journalistik, på Bäckängsgymnasiet för en tid sedan bad jag den sistnämnde om ett framtidsscenario. Ekström var pessimistisk, förutspådde en tidningsdöd och ett läge där i stort sett all granskande och resurskrävande journalistik sköttes av public service-bolagen SVT och SR. Att granskningen av makt bara ligger hos medier som finansieras av samma makt, om än under ytterst reglerade former, är ingen lockande framtidsvy, absolut inte – men jag tror inte heller att Ekström får rätt eftersom det utvecklingsarbete som sker i alla seriösa mediehus för närvarande ytterst syftar till att säkra den goda journalistikens framtid. Den journalistiken kan inte vara gratis – 90-talets lansering av gratis tidningssajter är verkligen ett historiskt misstag – och inom en snar framtid kommer gratisläsandet av kvalitetsjournalistik på nätet att vara ett minne blott. Det är bra. Av det som kostar kan man förvänta sig mer av än av det som är gratis, det är ett viktigt incitament för den framtida journalistiken. Kraven på journalistisk kvalitet kommer därför att bli högre än någonsin. Det är glädjande, men också en signal om vad som är viktigast i ovan nämnda utvecklingsarbete – inte form, inte kanalval, utan innehåll.