Med islam mot framtiden

Frågan om huruvida en fredlig samexistens mellan västerländsk liberal demokrati och islam är möjlig besvaras ofta från alltför låsta positioner. Rudbeck försöker förstå båda sidor. Det är ett försök som fler borde göra. Rudbeck landar inte i några slutsatser, det är inte hans ambition – men som intellektuell lägesbeskrivning är Islam och liberalismen oavbrutet intressant läsning.

Först, islam är inte en religion som förespråkar terrorism. Det är sorgligt och ett mått på en alltför utbredd okunnighet att detta måste slås fast. De muslimer som utför terrordåd, fruktansvärda och oförsvarbara, är ett försvinnande fåtal och dessutom dåligt pålästa på islam.

Har man sagt detta måste man också kunna säga att den västerländska liberala demokratin för närvarande har stora problem med att inlemma islam som religionen tar sig uttryck idag. Den behöver moderniseras. Den största stötestenen är synen på kvinnan. Kvinnans låga ställning inom islam är odiskutabel. Förvisso har andra stora religioner haft eller har liknande problem, inte minst kristendomen, men där har en utveckling skett som inte har en motsvarighet inom islam.

Inom andra områden ser man däremot en utveckling som gör förutsättningarna för en samexistens större. En islamitisk religion som exempelvis inte gör anspråk på att inta den politiska makten har företrädare bland tongivande muslimska intellektuella i Europa och USA. Abdullahi Ahmed An-Na’im, professor i juridik och verksam i USA, har till exempel påpekat att ”sharian inte är några en gång för alltid fastställda dogmer, utan en hela tiden pågående tolkningsprocess”. En hållning som går hand i hand med modern, liberal, bibeltolkning, till exempel.

Islam har heller inga problem med det kapitalistiska tänkandet, en grundbult i den västerländska demokratin – ja, islam är överhuvudtaget en mer utåtriktad religion än kristendomen. Det finns till exempel inga muslimska kloster.

Islam accepterar dessutom den moderna naturvetenskapens framsteg, något som bokstavstroende kristna har svårt för, med ödesdigra konsekvenser ända in i grundläggande skolundervisning i USA, till exempel.

Det är i nuläget svårt att se hur den arabiska våren ska nå muslimska diktaturer som Iran och Saudiarabien, där religionen används för att utöva förtryck. Det är i Europa och USA de största förutsättningarna för en moderniserad islam finns, trots att synen på muslimer som inkräktare vunnit insteg i den politiska retoriken, även i Sverige, som bekant. Att miljontals muslimer föds, lever och dör i fredlig samexistens med sina kristna landsmän runt om i Europa och i USA bortser de som intar populistiska perspektiv programmatiskt ifrån. Men i takt med att islam utvecklas och inlemmas i det västerländska samhället kommer populisterna att få mindre att säga till om i frågan, det är min övertygelse.

Rudbeck nämner också i Islam och liberalismen det som jag tycker är den viktigaste frågan för oss européer – att synen på Europa som ett geografiskt område per definition främmande för muslimsk tro och kultur behöver överges. Det finns inget ”evigt europeiskt väsen”. Tvärtom, Europa har och kommer alltid att vara föränderligt. Och i den förändringen ingår definitivt allt starkare inslag av en moderniserad islam. Rudbeck skriver: ”? islams framtid utspelar sig i Paris och Malmö, Hamburg och Marseille”. Jag tillägger: Och det är inget att vara rädd för. Snarare tvärtom.