Läsning för framtiden

Men till skillnad från de dagar som instiftas av kommersiella skäl, så är läskunnighetsdagen värd att reflektera kring. I Sverige är vi i hamn, förstås. Barn går i skolan, barn lär sig läsa. Och goda initiativ tas av engagerade lärare. Ett sådant kunde vi nyligen läsa om i BT (1/9) – Trandared- och Ekarängskolans ”Sommarbokklubb” som syftar till att få elever i låg- och mellanstadiet att läsa åtta böcker under sommaren. Ett projekt som väcker läslust och på sikt ökar elevernas reflektionsförmåga, tolerans och empati. Stora ord? Visst, men läsning som en väg till vidgade vyer kan inte underskattas.

Så det är inte Sverige, och övriga västvärlden, som i första hand behöver en läskunnighetsdag. Det är i de delar av världen som är drabbade av fattigdom och väpnade konflikter som behovet är stort. Ett av FN:s åtta millenniemål handlar om barns rätt till skolgång. Målen sattes 2000 under en konferens initierad av dåvarande generalsekreteraren för FN, Kofi Annan. Bakom målen står FN:s samtliga medlemsstater och tanken är att de ska vara uppfyllda 2015. Det kommer inte målet om barns skolgång att vara. Enligt beräkningar presenterade på millenniemålens egen hemsida har fortfarande 67 miljoner barn ingen möjlighet att börja grundskolan, merparten av dessa lever i Afrika söder om Sahara och i Sydasien. Stora framsteg har gjorts men målet – att 95 procent av världens barn ska gå i skola 2015 – kommer inte att nås. Enligt FN skulle till exempel antalet lärare i Afrika söder om Sahara i så fall behöva fördubblas jämfört med idag.

Tittar man specifikt på läskunnigheten bland unga i världen har den ökat de senaste decennierna, idag kan cirka 90 procent av alla unga läsa och skriva. Men det finns fortfarande 127 miljoner unga som inte har fått lära sig detta. Nästan alla av dessa bor i ovan nämnda regioner.

Stora siffror, de här, och problemet med en uppräkning av dem är att den har en förmåga att anonymisera problemet. Men frågan är oerhört viktig. Läs- och skrivkunnighet är en avgörande kraft för ett lands möjlighet till utveckling. Det vet alla. Det har absolut gjorts framsteg under 1900-talet – men hot mot dessa framsteg finns. Den internationella finanskrisen 2009 gjorde till exempel, enligt Sida, att flera länder valde att skära i sina utbildningsbudgetar. En minskad export i kristider drabbar dessutom fattiga exportberoende länder och leder till arbetslöshet som i sin tur leder till att människor inte längre kan betala sina barns skolgång.

Den här spiralen kan bara brytas genom kraftfulla insatser av världssamfundet. FN-organet Unesco konstaterade redan för två år sedan att de rika länderna skulle behöva satsa 80 miljarder kronor för att utbildningsmålet skulle nås på utsatt tid, det vill säga 2015.

Men hur intresserat är ett världssamfund söndertrasat av egna ekonomiska välfärdsproblem av att göra en sådan satsning? En sommarbokklubb ser dessvärre ut att förbli en ouppnåelig dröm för alltför många av världens barn. Även efter 2015.