Annons

Tårfyllt när Ripa fick sitt guld

På scenen tog Helene Ripa emot sin guldmedalj. Närmast framför stod hennes man.
Sport • Publicerad 11 mars 2014
Foto: VILHELM STOKSTAD / TT

Regnrusket kunde inte ha bekommit honom mindre.

– Den här platsen släpper jag inte, säger en känslosam Ronnie Pettersson till TT.

Annons

Inte sedan 1994 hade den svenska nationalsången spelats under en medaljceremoni vid ett vinter-Paralympics. På tisdagen hände det igen på torget i Roza Chutor, och en tårfylld Helene Ripa kunde sträcka armarna i skyn med ett tungt stycke guld runt halsen. Längst framme vid scenen stod hennes man Ronnie Pettersson.

– Den här platsen släpper jag inte, den har vi kämpat för i fyra år, säger han.

– Det är ju sant. Det är alla idrottares dröm att stå högst upp på ett Paralympics eller OS. Och nu är jag här. Det är så mycket att ta in, så mycket känslor som ska bearbetas. Förstår du, det är jag som har tagit det här guldet, säger Ripa.

Hektiskt dygn

Dygnet efter segern på 15 kilometer klassiskt var hektiskt. Många intervjuer, tårtfirande med landslaget och mängder av gratulationer.

– Via mejl, sms och sociala medier. Framför allt om att det blev en sådan fajt, men också att jag är en stor förebild för andra handikappade.

– Det var mycket som snurrade i huvudet så det blev inte många timmars sömn.

Samtidigt som hon har försökt njuta av guldet, har uppladdningen inför onsdagens fristilssprint inletts. Något som känts lättare efter guldet.

– Man kan släppa en börda som man haft på sig själv. Jag visste att det här var den dagen när jag skulle vara bäst på hela året, och så lyckas jag med det. Då känns allt annat bara väldigt roligt att göra. På sprinten hoppas jag på semifinal, sedan kan allting hända. Och på lördag hoppas jag att vi står på podiet igen.

"Lite bronsgodis"

Annons

Lördagens lopp är mixedstafetten, där hon kör med Zebastian Modin. En halvtimme efter Ripa var det hans tur att beträda medaljscenen.

– Det var trevligt, säger Modin, som tog brons på 20 km klassiskt.

Bara trevligt?

– Ja, jag är nog lite försiktig i dag. Jag tror att jag har sprinten i huvudet redan. Jag njöt mest i går.

Modin siktar på medalj i sprinten, och låg därför lågt med lösgodiset han fick av sina föräldrar häromdagen.

– Det var någon kompis som skrev "vill du bli bäst, eller?" så det blev bara några stycken. Lite bronsgodis.

TT
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons