Skarpskytten Jonas Höglund

I Malmö strilar regnet ned och har gjort så hela dagen. Ljudet från vattendropparna som träffar de drygt 50 barackerna är dovt.

De har stått där i lite mer än ett och ett halvt år. Eller ända sedan drivande Percy Nilsson fick klartecken att påbörja sitt enorma bygge.

Bygget som skall hjälpa Malmö Redhawks tillbaka till elitserien.

En annan viktig pusselbit är mannen som står framför den snart färdiga arenan.

– Det här är riktigt fräckt. En äkta NHL-rink.

Jonas Höglund vet vad han pratar om.

Efter sju år och närmare 550 matcher i den nordamerikanska högstaligan har han sett de flesta arenor i NHL som är värda att se. Lägg därtill mer än 400 matcher i elitserien, 40 matcher i svenska landslaget och ni har en av allsvenskans mest meriterade spelare, alla kategorier.

– Fast så många år till blir det in. Kontraktet här är på ett år, sedan får vi se vad som händer.

Genombrottet kom tidigt. I hans fjärde säsong för Färjestad stod den dåvarande 19-åringen för 25 poäng och blev genast stämplad som megatalang.

Mest känd blev han som en av poängmaskinerna (de andra var Mats Sundin och Mikael Renberg) i Torontos svenska ”köttbullekedja”.

– Det var en fantastisk tid och det var väl då jag stod på toppen. Jag trivdes enormt bra med Mats och Micke, vi var ett gott gäng.

Pressen från omgivningen har sedan dess, bitvis, varit mycket stor.

I Malmö blir trycket än mer påtagligt.

– Men det är inte så farligt. Den mesta pressen kommer från mig själv. Om jag uppfyller mina krav, uppfyller jag alla andras också.

Ser du dig som en frälsare?

– Nej, absolut inte. Men jag är väl en av dem som ska visa vägen och bidra med det jag kan...

Och det är?

– Jag har alltid varit en målskytt och kommer alltid vara det. Det är min främsta styrka, säger han med en bestämd blick innan han fortsätter.

– Man har väl också samlat på sig en del rutin under åren och sett det mesta som kan hända på isen. Jag bli väl liten av en pappa i laget.

Regnet börjar så smått avta. Men någon sol går inte att skymta. Inte ännu.

Jonas Höglund börjar ändå se ljuset efter den stundtals nattsvarta förra säsongen.

Det var då, efter tio år och stora insatser för Färjestad, som han blev mer eller mindre åsidosatt. Tidigare var han en av de stora ledarna och given i numerära överlägen, nu fick han knappt plats på bänken. På 36 matcher blev det bara 9 poäng och mestadels svarta rubriker.

Hans tid i klubben var till ända.

– Det var ett par oerhört jobbiga månader, så mycket kan jag säga. De körde på med sitt generationsskifte och det fanns inte någon plats för mig. Men jag är ju ändå 36 år och vill spela hockey, inte sitta vid sidan och se på. Situationen var ohållbar.

Han vänder bort blicken.

Tittar mot det frenetiska arbetet som pågår vid Malmö Arena. Vinden från Öresund blåser kall.

Jonas Höglund säger:

– Jag kände mig sviken. Jag har ändå gjort mycket för Färjestad och spelat där tio år. Att sen bli överkörd och inte vara värd någonting var tungt. Ledsamt.

I stället gick flyttlasset till Schweiz och Lugano. Suget kom så sakteliga tillbaka och när Malmö hörde av sig i mitten av juli tog det inte många dagar innan Höglunds namnteckning satt på kontraktet.

– Det kändes helt rätt. Klubben satsar och vill upp i elitserien igen. I mitt läge så behöver jag utmaningar, de finns här och arenabygget är pricken över i:et.

Spelade pengarna in?

– Jag har tjänat tillräckligt för att inte behöva grunda mina klubbval på hur mycket pengar jag får. Jag spelar hockey för att det är det roligaste som finns, för att det är det jag älskar.

Höglund intygar att spelarna är medvetna om att det inte kommer bli en lätt resa, att ta sig tillbaka till den högsta serien.

– Det är många matcher och har man en svacka i kvalserien så blir det svårt. Men jag tror på oss, laget ser starkt ut och många spelare vill uppåt. Hungern finns där.

Grävmaskinerna börjar en efter en tystna. Klockan är ett par minuter över fyra. De flesta ska nog hem till sina familjer. Höglund får väntar ytterligare någon dag innan han träffar sin.

– De bor kvar i Karlstad, men det tar bara en timme med flyg härifrån. Och så har jag en förstående fru, det underlättar.

Om bara några veckor flyttar han in i sin nya lägenhet.

Drygt 100 meter från den, ligger passande nog Malmö Arena.

Extraträning?

– Det finns nog en risk att man sticker hit någon kväll, ja.

Och så var det där med skottet. Skottet som fortfarande är och så alltid har varit hans signum.

– Redan när jag var liten så sa folk att jag sköt bra. Jag körde en del special- och extraträning då, men det har jag lagt av med. Träffen är densamma, det sitter i ryggmärgen.

Vad var det för specialträning?

– Jag stod vid garageporten och sköt. Kunde stå där hela dagar och sen komma in när det blev mörkt. Farsan målade väl om den ett par gånger också...

En bil som åker förbi tutar igenkännande på hockeystjärnan. Han vinkar tillbaka. Har alltid haft fötterna på jorden, trots alla framgångar.

– Jag är bara mig själv, förklarar han.

Tillika en pendlande, hårdskjutande familjefar som ska föra tillbaka Malmö till hockeyns finrum.