OS är den stora sporren
– Självklart är det årets stora mål och jag tror jag kommer nå det, säger han.
Eriksson har precis vart ute och joggat hästarna utanför Borås ridhus på de snöfria grusvägarna.
– Det är väldigt fint att rida fram här. Arrangörerna har gjort ett jättejobb med all snö.
Hästarna är i fin form. Både Jaguar Mail och Camielle har utvecklats mycket det senaste året och är stabila i klasser på 1.45-1.50. Men det krävs mer innan de är redo för att gå mästerskap.
– Jag satsar inte så hårt på inomhussäsongen. Nu tävlar jag mest för att hästarna ska komma igång. Sen när det blir utomhus ska de upp ett snäpp till 1.50-1.60, säger Eriksson som har siktet inställt på OS.
Sedan petningen ur VM-truppen 2006 har han tagit det lugnare och lagt fokus på att jobba fram nya hästar. Nu börjar de få den kapacitet som krävs för de stora tävlingarna.
– Det känns så bra med de här hästarna. Jag har varit på lite lägre nivå ett tag så nu är det väldigt roligt att satsa igen.
Hästarna Jaguar Mail och Camielle Flamingo Z har gett Eriksson den motivation som krävs för att sikta mot mästerskap igen.
– Självklart är OS det stora målet och jag tror att jag kommer dit. Det var längesen jag satsade såhär hårt. Det här kommer bli mitt intensivaste år på länge.
Eriksson ska rida flera stora tävlingar i vår. Bland annat en internationell utomhustävling i Belgien, en Super League-tävling i Frankrike och en annan tävling i Rom. De ska leda fram till att hästarna får den rutin som krävs för att tävla på OS.
– Sen vid midsommar går det en tävling i Rotterdam. Efter den ska hästarna ha bevisat att de är tillräckligt bra. Då kommer OS-truppen att tas ut.
Jaguar Mail och Camielle tävlar på samma nivå, men har lite olika stil. Jaguar har en större rörelse som gör att utomhusbanor passar honom bättre.
– Vi får se vem av dem som går bäst. Men det känns skönt att ha två så bra hästar. Ifall någon av dem skulle skada sig eller så. Det gör att jag känner mig ganska lugn inför OS-satsningen.
Eriksson har ridit fyra OS tidigare. Bäst gick det 2004 då Sverige tog silver och Eriksson fick äntra den olympiska prispallen. Uppladdningen inför den säsongen liknar årets.
– Jag var ganska nöjd efter vårt lag-silver från EM 2001 och trappade ner. Sen tyckte jag att jag hade mer kvar att ge, började satsa igen och kom med till OS.
En annan morot är att Eriksson trots sin långa karriär inte har några individuella medaljer från stora mästerskap.
– Det är klart att det är något som sporrar en. Men än är det inte för sent. Det kan absolut blir fler OS också. Jag har en lovande treåring och en fyraåring i stallet nu så jag har hästar för att satsa tio år framåt.
Närmast siktar han på att ta hem dagens GP-final.
– Det är klart att man alltid vill vinna. Sen finns det andra som gör det också. I hoppning krävs det alltid en liten smula tur för att segra, säger han.
