Lindhe: "Kul med uppmärksamheten"

SIMNING ULRICEHAMN.

Men redan nu är siktet inställt på OS 2012.

– Då skall jaga vara etta, säger Christoffer Lindhe.

Han har varit hemma i sju dagar nu.

Tillbaka i vardagen.

På gatan utanför Lindhes hus finns det knappt en tillstymmelse till rörelse. Det är helt lugnt och tyst.

Annat var det i OS och Peking, som har 17,5 miljoner invånare.

I Ulricehamn bor det 10?000.

Stora kontraster.

– Det är lite skönare här, man kan slappna av mer. För även om allt var bra organiserat där nere så var det mer eller mindre fullt ös dygnet.

Stillhet eller inte. I bassängen trivs han, var i världen han än befinner sig.

Innan de olympiska spelen hade Lindhe förhoppningar om ta sig till final på de tre sträckor han ställde upp i.

De målen infriades. Med marginal.

På 100 meter tog han en imponerande fjärdeplats. Än mer imponerande var det att han fullkomligt krossade sitt personbästa med elva sekunder.

– Jag visste att jag hade det i kroppen och det var skönt att få en sådan bra start. Det var precis vad jag behövde.

På favoritdistansen 200 meter blev Lindhe återigen fyra och satte ännu ett personbästa med tiden 3.11.83 – 26 (!) sekunder bättre än hans gamla.

– Jag hade ingen koll på konkurrenterna och visste därför inte hur jag låg till när jag gick i mål. När jag satte händerna i kaklet, vände mig om och såg placeringen och tiden blev jag kanonglad.

Efter loppet var det många som ville prata med den populäre Ulricehamnsonen. Inte minst journalisterna i den mixade zonen, som var en ny erfarenhet för Lindhe.

– Jag hade aldrig gjort det tidigare och det var lite ovant när, för mig, okända reportrar ställde frågor. Jag visste ju inte vilken tidning de kom ifrån men det vara bara att svara så gott det gick.

Han fick dessutom skaka hand med kronprinsessan Victoria som hälsade på i OS-byn.

– Men jag var inte så nervös. Det vara bara kul att få sådan uppmärksamhet.

Det var emellertid inte bara kring Lindhe det var ett enormt intresse. Hela handikappidrotten fick ett sorts erkännande med stor mediabevakning och höga tittarsiffror i tv.

Många hyllningar

Lindhe avslutade med att bli sexa på 50 meter och fick först ett speciellt mottagande när han landade på Arlanda av sina sponsorer, därefter på Landvetter och så i onsdags av kommunen i sin hemstad.

Roligast var emellertid när han anlände till huset förra veckan.

– De flesta simmarna från Åsundens SS stod utanför och väntade. Alla hade kommit hit bara för att gratulera mig – det var speciellt, säger han och drar handen genom håret.

Efter att bara ha simmat i ett år efter olyckan, som krävde båda hans ben och ena arm, är han således redan nu fyra i världen på två distanser.

Men helt nöjd är han inte. En olympisk medalj är målet, gärna av den ädlaste valören.

Nästa chans får han i London 2012. Och han tänker ta den.

– Det är då jag skall vara som bäst. Att jag lyckades redan nu var mer en bonus. Men det var lika gott det, avslutar Christoffer Lindhe med ett brett leende.